Att inte sprida tillgänglig information som bidrar till delaktighet är en kostsam förlust för samhället. Delaktighet blir kostnadseffektivt genom att generera en minskad smittspridning i befolkningen. Så minskas individuellt lidande. Och påfrestningen minskar för den nu sedan lång tid urholkade och resursfattiga sjukvården.
Sjukvårdens arbetsmiljö var innan Coronakrisen en omdebatterad fråga. Främst i frågor om den bedrövliga arbetsmiljön, låga löner, överbeläggningar och raster som inte kan prioriteras av vårdpersonalen.
Hos aktörerna syns ingen tillgänglig information. Ingen tydliggörande pedagogik till synes i informationsbladen som ändå finns på flera språk. I långa texter. För långa texter gör ingen skillnad när personen som ser dem inte kan läsa den. Ännu mindre förstå den. När kravet att nå viktig information ställer orimliga krav på mottagaren blir det inte bra. Resultatet, otillgängligheten, drabbar utan tvekan hela samhället. Drabbar dig. Dina barn. Dina grannar. Kollegor. Föräldrar.
Informationssamhället bör prioritera plats åt tillgängligheten och säga upp avtalet med normen om hur människor förväntas ta in och förstå information i krisartade situationer. Därför hoppas jag att flera kommuner tar efter Eskilstuna kommuns initiativ (Se, LSS – kan och vill) att sprida tillgänglig information i andra format än text. Med det sagt vill jag också belysa glädjen i att kommunicera. Med krydda av tydliggörande pedagogik. För allas rätt att kommunicera, vilket är en mänsklig rättighet som jag lärt mig längst vägen, och att olika berikar.
Med hjärtat för olikheter, folkhälsovetare och mamma.
