När jag är ute med bilens lyssnar jag alltid på Sveriges Radio P1 som har många intressanta program som handlar om sådant som de kommersiella kanalerna aldrig ens skulle komma på tanken att sända.
När det inte är P1 så blir det musik. Jag har alltid med mig en trave CD-skivor. Senaste skivan jag lyssnade igenom för säkert femtioelfte gången var Billie Holiday och albumet Lady sings the blues.
Solitude, I Cover the Waterfront, God Bless the Child, som för övrigt finns i en fantastisk tolkning med Harry Belafonte, Body and Soul, Strange Fruit och alla de andra klassikerna.
På kvällen tar jag fram korsordsbilagan och ger mig på “musikkrysset”. Där är hon igen, Billie Holiday. Under bilden finns två kryssfrågor:
“1939 gick ‘Lady Day’ (hon kallades så, min anmärkning) in i studion för att sjunga in en antirasistisk dikt av Abel Meeropol. Balladen med det mörka budskapet blev med tiden hennes kanske största klassiker”.
Jag har, som sagt, lyssnat på Strange fruit femtioelva gånger utan att närmare reflektera över vad texten handlar om. Det blir liksom musiken och sången, inte orden, man lyssnar mest på. Dessutom är inte mina kunskaper i engelska mycket att skryta med.
Nu har jag läst på – och fattat. Plötsligt förstår jag. Strange fruit handlar om rasismen i USA, om Ku Klux Klan, om lynchningarna. Svarta som hänger som “märkliga frukter” i träden.
Så här skriver Markus Larsson, Aftonbladet, om Billie Holiday och Strange fruit:
Låten är så laddad att Billie Holiday sparar den till sist. Strange Fruit får åskådarna att sluta prata och ställa ner glasen på jazzklubben i New York. Blickarna fryser till is. Många glömmer bort att de har en tänd cigarett i handen. Folk skruvar på sig och viskar. Lamporna är släckta. Billie Holiday, en unga jazzpianist från Philadelphia, står på scenen i en ensam ljuskägla. Är det här underhållning? Sjunger hon om en lynchning?
I “Strange fruit” vajar svarta kroppar från träden i den amerikanska Södern. Liken är textens ‘märkliga frukt’ och ‘bittra skörd‘. Kråkor hackar på dem. Trädens rötter är blodiga i ett pittoreskt landskap.
Billie Holiday sjunger inte låten. Hon är den, fullt ut, varenda sorgsen sekund. Strange fruit är idag så förknippad med hennes person och karriär att ingen annan kan äga den.
I själva verket är balladen skriven av den judiska låtskrivaren, poeten och kommunisten Abel Meeropol. Han får idén efter att ha sett foto av lynchning i delstaten Indiana. Vita män och kvinnor står och ler framför kameran. De har misshandlat och hängt två svarta män. Det är en makaber dödsmarknad, ett vardagligt nöje som samlar hela familjen. Meeropol försöker fånga sin avsky, fasa och skam.
Strange fruit släpps samma år som Borta med vinden har premiär (1939, min anmärkning). Låten och filmen är varandras motsatser. Borta med vinden var länge den mest inkomstbringande filmen någonsin. Men där filmen med Clark Gable och Vivien Leigh i huvudrollerna är ett generande och förljuget porträtt av sydstaternas slavhandel och brott mot mänskligheten, behöver den brutala realismen i Strange fruit aldrig omvärderas.
Abel Meeropol som skrev Strange fruit var en rysk-judisk lärare från Bronx och medlem i USA:s kommunistiska parti.
1936 såg han ett foto från lynchningen av Thomas Shipp och Abram Smith i Marion i Indiana 1930. Bilden fick honom att skriva dikten som från början hette “Bitter fruit”. Den publicerades under pseudonymen Lewis Allan i lärarmagasinet New York Teacher och i den kommunistiska tidningen New Masses.
Meeropol skrev senare om dikten till en sång, “Strange fruit”, som han framförde tillsammans med sin hustru.
Billie Holiday som föddes 1915 hade en svår och fattig barndom med en tonårig mor och en frånvarande far.
Hennes namn var Eleanor Fagan. När hon i början av 1930-talet började sjunga på lokala nattklubbar i Harlem ändrade hon sitt namn till Billie, efter filmstjärnan Billie Dove. Sedan blev det Billie Holiday.
Som så många andra hamnade hon i drog- och alkoholträsket. 1947 arresterades hon för narkotikainnehav och dömdes till ett års anstaltsvistelse.
Hon reste sig och lyckades komma igen. 1954 gjorde hon en framgångsrik konsertturné i Europa.
Billy Holiday dog 1959 till följd av ett långt och omfattande drogmissbruk.
Southern trees bear a strange fruit
Blood on the leaves and blood on the root
Black body swinging in the southern breeze
Strange fruit hanging from the poplar trees
Pastoral scene of the gallant South
The bulging eyes and the twisted mouth
Scent of magnolia sweet and fresh
And the sudden smell of burning flesh
Here is a fruit for the crows to pluck
For the rain to gather, for the wind to suck
For the sun to rot, for the tree to drop
Here is a strange and bitter crop.
Rolf Waltersson
2020-11-20
