Slaveri bild från pixabay.

Slaveriet. En svart historia som många fortfarande blundar inför

Jag råkade snubbla över en text med rubriken “Romska slavar fortfarande ett öppet sår i Rumänien”. Det är Omni, en svenskt mobil nyhetsapp, som skrivet att under 500 år hölls romer som slavar av välbärgade människor i Rumänien.

Så här skriver Omni:

“Enligt historieskrivningen var romer en handelsvara fram till 1856. De kunde bland annat hållas i koppel av sina ägare, utsattes för sexuella övergrepp och blev fråntagna sina barn”.

Romer, som vi tidigare benämnde zigenare, har sitt ursprung från Indien. De tvingades på flykt under början av 1000-talet för att undkomma slaveriet i Indien.

“Många av de romer som lyckades rädda sig undan slaveriet i sitt indiska hemland hamnade i stället i europeiska slavägares våld”, kan man läsa i Statens offentliga utredningar, “Delegationen för romska frågor”.

Det var under 1300-talet som de första romerna kom till Europa, och Rumänien, där de således hamnade i ett nytt slaveri.

“Slaveriet i Rumänien upphävdes formellt 1856, men först 1864 (två år efter att Nordamerika avskaffade slaveriet) blev romerna fria i praktiken”, skriver Delegationen för romska frågor.

I en annons om slavauktion i en Rumänsk dagstidning 1852 kan man läsa:

Till salu.

En prima uppsättning ZIGENSKA SLAVAR
Auktion på Sankt Elias kloster
Den 8 maj 1852.
18 män, 10 pojkar, 7 kvinnor, 3 flickor
I gott skick”

Denna annons och mycket annat intressant om slavhandeln i Rumänien kan man läsa i tidningen Arbetaren 8 juli 2020 under rubriken “Femhundra år av europeiskt slaveri”.

“Romernas frigörelse är inte fullbordad, ekonomiskt eller socialt”, tvingas den rumänske presidenten Klaus Iohannis erkänna i ett uttalande 2016.

Man kan ju ana att det är “svallvågorna” efter detta 500-åriga slaveri av romer i Rumänien som fortfarande präglar en utbredd syn på romer – inte bara i Rumänien.

Jag har tidigare skrivit om slaveriet i eFOLKET, 22 oktober 2019, under rubriken “Svensk slavhandel. En del av vår historia det inte talas så mycket om”.

Där skriver jag mest om den så kallade “triangelhandel” där svarta slavar skeppades från Guldkusten, nuvarande Ghana, där Sverige hade ett handels- och slavfort Carulusborg, till Amerika. Slavskeppen som hade med sig guld, kryddor och andra värdefulla varor tillbaka till Europa.

Jag måste erkänna att uppgifterna om slaveriet i Rumänien är något jag inte kände till tidigare. Historieundervisningen i skolan på min tid (1950-talet) var ju så koncentrerad till regentlängder, kungar och ärofulla krig i främmande land “då ärat ditt namn flög över jorden”, att det väl inte fanns tid att belysa sådana “futtigheter” som slaveriet och svensk medverkan i denna slavhandel.

Men nu har jag läst på bättre. Vad jag finner är att slaveri och slavhandel har funnits i alla världsdelar och i många länder och kulturer genom historiens gång.

“Det i särklass vanligaste i alla historiska samhällen – även det svenska – har varit att slaveri är funktionellt och socialt acceptabelt: vissa förtjänar att leva i ofrihet”, skriver Dick Harrison i boken “Slaveriets historia”.

Under vikingatiden i Sverige hade man slavar. De kallades för trälar och var dels gratis arbetskraft, dels handelsvaror. Träldomen förbjöds i svensk lag 1335 genom Skara stadga.

Men som sagt, Sverige bedrev slavhandel långt senare då man skeppade slavar från Afrikas västkust, och även genom den svenska ön i Karibien, St Barthelemy, vars huvudstad fick namnet Gustavia efter kung Gustav III.

Även i “de heliga skrifterna” står att läsa om slaveriet.

I Bibeln innehåller Mose lag många regler om slavar, så slaveriet var tydligen förekommande även i det gamla Israel. Slavar som tvingats till slaveri på grund av obetalda skulder skulle friges vid nästa jubelår, vilket inträffar vart femtionde år.

I Nya Testamentet skriver aposteln Paulus uppmanande att “slavarna skall lyda sina herrar”.

Men det finns också skrivelser i Gamla testamentet som framställer slaveriet som något negativt.

Både försvarare och motståndare till slaveriet kan slå varandra i huvudet med Bibeln och använda den som stöd för sina åsikter.

Även Koranen är motsägelsefull.

I flera suror (kapitel) beskrivs frigivande av slavar som “en god gärning”. I andra suror bestämmer Gud vilka rättigheter en troende muslim har med sina slavar. I ett kapitel slår Koranen fast att “det är lagligt att ta slavar från fienden”.

Rättroende muslimer ska följa Muhammeds exempel och leva som han lär. Men i textsamlingen Hadith räknas slavar som egendom och kan användas för att betala pengaskulder. Hadith beskriver också hur Muhammed själv handlade med slavar.

Som sagt – både Bibeln och Koranen är motsägelsefulla. Är man för slaveriet finner man stöd för det. Och man hittar skrivningar som talar mot slaveriet.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar