Hans Hjälte om en undanskuffad ojämlikhetsrapport
Den 29 juni, för tre veckor, sedan publicerade Statistiska Centralbyrån (SCB) en rapport som visar att inkomstklyftorna har växt dramatiskt under de senast 25 åren i Sverige.
De växte under 90-talskrisen, men har sedan fortsatt att växa. För dem som har de allra lägsta inkomsterna innebar högeralliansen regeringstillträde 2006 att situationen raskt förvärrades.
Andelen personer med vad som i statistiken benämns låg ekonomisk standard ökade under 90-talskrisen från cirka sju till knappt nio procent av landets befolkning. Andelen fortsatte sedan att växa till cirka tio procent 2006, men efter maktskifte 2006 tog det bara några år innan den var uppe i 14 procent. Med andra ord har fattigdomen i Sverige har ökat (Diagram 35 i SCB:s rapport: )
Det är ännu mer markant hur maktskiftet 2006 påverkade situationen för dem som invandrat till Sverige. Andelen med låg standard ökade från 20 till närmare 30 procent på bara något års tid (Diagram 39 i samma rapport).
Det märkliga är att SCB:s rapport fått så litet genomslag i massmedia, som annars har texter var och varannan dag om utsatta områden. Det är som att de ökade klyftor, som politikerna i Sverige har skapat, inte har något samband med människor utsatta situation.
En av de få tidningar som skrivit om SCB-raporten är Sydsvenska Dagbladet. Dock på tidningens kultursidor. Där har man tagit in en debattartikel skriven av Petter Larsson, som konstaterar: ”Dagens radikaler behöver varken Marx manifest eller Maos lilla röda. Det räcker en bra bit med ”Inkomstrapport 2015”.
Petter Larsson pekar på att det egentligen bara är den rikaste tiondelen av befolkningen som fått en ökade andel av inkomsterna. Men eftersom hela ekonomin har växt under de 25 åren från 1991 till och med 2015 så har i stort sett alla fått mer pengar att röra sig med. SCB inkomstsiffror gäller efter skatt och transfereringar, alltså ändå efter att utjämningspolitiken gjort sitt.
Andelen av den totala nettoinkomsten i Sverige har på dessa 25 år minskat för de 70 procent en av befolkning, de som har lägst inkomst. Medan den ökat markant för den tiondelen del av befolkningen som har de högsta inkomsterna. De 20 procent av befolkningen som ligger däremellan har i stort sett samma inkomstandel 2015 som den gruppen hade 1991. Det vill säga den politik som har förts under de senaste 25 åren har ensidigt gynnat en grupp i samhället, den rikaste tiondelen, och missgynnat fram för allt dem som har tjänat allra minst.
Från1991 till 2015 ökade disponibla inkomsterna i fasta priser i genomsnitt med 70,6 procent. Men den tiondel som hade högst inkomst 2015 hade 126,8 procent högre inkomster än motsvarande inkomstgrupp 25 år tidigare. Det betyder att tiondelen med högst inkomst 2015 hade en fjärdedel (26,6 procent) av den totala inkomstsumman i Sverige, jämfört med en femtedel (20,0 procent) 1991.
Det är alltså bara den tiondel som har de allra största inkomster som har kunnat kapa åt sig än större andel av de totala inkomsterna i Sverige. Deras inkomster har i genomsnitt ökat med närmare tre och en halv per år. Medan den tiondel som har de allra lägsta inkomsterna har haft en ökning på i genomsnitt klart under en procent om året. ökat med en procent per år.
Eftersom det handlar om årliga relativ förändring blir effekten av en skillnad, som kanske kan tyckas vara försumbar, i praktiken snabbt mycket stor. På 25 år resulterar en årlig ökning med tre procent i mer än en fördubbling (ökningen 109 procent), medan en årlig ökning med en procent på 25 år resulterar i en slutlig ökning med lite drygt 28 procent. Om det, som i det här aktuella fallet, är den välbeställda gruppen som får den högre relativa, procentuella årliga ökningen, blir vidgandet av klyftan i absoluta tal (inkomstskillnaden i kronor) gentemot den fattigare gruppen strax enorm.
SCB har också tittat på vilka grupper i samhället som fått högre respektive lägre inkomster från 2000/2005 till 2010/2015:
Fler (24,4 procent) bland kvinnorna har fått lägre inkomst än de som fått högre (18,5 procent av kvinnorna).
Fler (25,5 procent) bland männen har fått högre inkomst, än de som fått lägre (19,1 procent).
Och fler utrikes födda har fått lägre inkomst (25,5 procent), än de som fått högre (19,3 procent). Fler födda i Sverige har fått högre inkomst, 21,5 procent, än de som fått lägre (20,7 procent).
SCB:s ”Inkomstrapport 2015 – individer och hushåll” visar att det jämlika Sverige har rämnat under de senaste 25 åren. Förfallet började under 90-talskrisen. Men för de grupper som har de allra sämst har högeralliansens år vid regeringsmakten varit ännu värre.
Hans Hjälte
