Avsikten med den utvidgade Europeiska Unionen och valutaunionen var att detta skulle stärka Europas inflytande i världen. Istället hade de ekonomiska och politiska kriserna avlöst varandra. Motsättningar mellan medlemsstaterna har ökat och medborgarnas förtroenden för den Europeiska Unionen är lågt. Det är mot den bakgrund som World Economic Forum i år diskuterar Europa.
Martin Larkin, som är medlem i styrelsen för WEF samt Eckart Windhagen, från McKinsey Global Institut skriver “att 2018 kommer att bli ett avgörande år för Europas framtid” och att “det måste göra konkreta, meningsfulla förbättringar för de vanliga medborgarnas liv år 2018.”
Hur de förslag som framförde i olika dokument ska lyckas med detta är dock svårt att förstå. Försörjningsbördan för befolkningen i yrkesverksam ålder blir allt större i takt med en åldrande befolkning. Läget är värst i Öst- och Sydeuropa samt Tyskland.
Svaret i på detta är enligt WEF att “automatisering, avancerad roboteknik och artificiell intelligens erbjuder enorma möjligheter för Europa.” Men detta räcker inte. Arbetskraften i Europa måste dessutom “moderniseras” och bli mer “flexibel” för att Europa ska kunna klara konkurrens från Kina och USA. WEF dokumentet räknar nämligen med att en tredjedel av arbetskraften i Tyskland måste byta yrken under de närmaste 12 åren på grund av den automatisering man föreslår.
EU-området blir dessutom allt mer beroende av importerad energi. Men den viktiga frågan om hur Europa ska kunna klara sin energiförsörjning i framtiden handlar mer om drömmar om grön energi och teknikutveckling än realistiska planer.
De väldiga spänningarna mellan länderna inom EU har ökat i samband med flyktingkrisen. Men det har WEF inga lösningar på. Man konstaterar att Europa behöver en enhetlig, paneuropeisk migrationspolitik för att behålla sitt öppna samhälle. Lätt att säga men svårt att åstadkomma, när en allt starkare opinion i medlemsländer är emot en överstatlig flyktingpolitik.
I ett annat förslag skriver den franske direktören Philippe Roger Donnes att “världen behöver en ledare.” Han hoppas tydligen på att Emmanuel Macron ska vara denne man, om ska leda EU eller hela världen.
“Trots den franske presidenten Macrons beundransvärda ansträngningar och en stark hållning till förmån för en stärkt EU, saknar Europa en gemensam övertygande och ambitiös vision,” skriver han. Två tredjedelar av medborgarna i EU-länderna ser idag ingen fördel med att vara med i EU, men “möjligheten att utnyttja den globala ledarrollen kan vara den vision EU-medborgarna behöver,” anser direktör Philippe Roger Donnes.
Genomgående är att de problem som finns i EU ska lösas inte genom att de styrande ska lyssna på EU-medborgarna, utan istället att EU-medborgarna på olika sätt ska påverkas av makteliten, samtidigt som allt mer beslut flyttas från nationell nivå till EU:s överstatliga nivå.
Men den arbetande befolkningen inom EU måste arbeta hårdare inte bara för att försörjningsbördan ökar, man kommer också att tvingas betala för ökade försvarskostnader. Tyskland förbundskansler Angela Merkel förklarade i sitt anförande vid WEF att Tyskland och de andra europeiska länderna måste rusta upp så att deras procentuella andel av de militära kostnaderna blir lika stor som USA, det vill säga 2,0 procent av bruttonationalprodukten.
Mer pengar till det militära, automatisering, avancerad roboteknik och artificiell intelligens samt “moderniserad” och mer “flexibel” arbetskraft ska alltså ge Europa en mer ledande roll i världen. Så ska alltså de europeiska massornas omvändas under det “avgörande året 2118”.
Läs även: De superrikas dödliga rädsla för kriser
Hans Hjälte
