Recension: Rag-And-Bone står för musikalisk explosion

Band: Rag-And-Bone
Skiva: How Long Is The Dark?
Utgivningsår: 2019
Genre: Rock
Skivbolag: Rag-And-Bone Music

Det är fascinerande med band som kan röra sig mellan olika genres och ändå behålla sitt ID. Det lyckas Rag-And-Bone med kanske mycket tack vare att grunden ofta består av bluesrock. Då finns möjligheten att sväva ut utan att det blir konstigt. Oavsett om de rör sig mot country, soul eller mer progressiv rock är känslan av professionalism konstant i de välkomponerade låtarna. Jag skulle säga att det är ett bevis på hur duktiga musiker de där.

Har man sett den hyllade tv-serien Sons Of Anarchy känner man lätt igen sig i Rag-N-Bone, flera av låtarna skulle absolut hålla som soundtrack till serien. I “The Last” känns det till och med som att man susar fram i Södra Kalifornien. Jag tycker det är skivans bästa låt och mandolinen kommer verkligen till sin rätt där.

Bandets sångare Mats Nilsson låter som en blandning av Michael Stipe i R.E.M och Mike Scott i The Waterboys. Jag kan tänka mig att de sistnämnda har influerat Rag-And-Bone framför allt i bandets folkrockiga partier.

How Long Is The Dark är Rag-And-Bones fjärde skiva och med tanke på deras musikaliska skicklighet är det inte förvånande att de haft samarbeten med namn som Guy Griffin från The Quireboys eller folkmusikern Esbjörn Hazelius. Frågan är däremot om inte samarbetet med Mathias Engdahl som driver Cuckoo’s Nest Recordings i Malmö har varit det viktigaste? Det är där de två senaste skivorna har spelats in och produktionen känns så autentisk.

Det här är en skiva med många guldkorn och de 8 låtarna har en speltid på 39 minuter. Skivan är släppt på färgad vinyl där även en CD ingår.

Foto: Michael Lennartsson

Liknande artiklar: