Så har han då lämnat sin post, statssekreteraren PM Nilsson. Han blev till slut en alltför stor belastning för sin uppdragsgivare, statsminister Ulf Kristersson. In i det sista försökte han slingra sej och minimera betydelsen av sitt brott. I sitt avskedsuttalande förklarade han att han insåg att han gjort fel när han fiskat ål “utan tillstånd”. Ett ordval som ska få oss att tänka på hans handlande som ett mindre slarv. Han hade inte skaffat tillstånd!
Nu är det så att ålen är fridlyst. Ingen har tillstånd att fånga ål för konsumtion förutom ett mycket litet antal traditionella ålafiskare som får fortsätta sitt värv. Det är bara de som tidigare har tillstånd att fiska ål som kan få tillstånd igen. I sötvatten finns det dock vissa vattenområden som är undantagna från ålfiskeförbudet och där fritidsfiske är tillåtet. Endast yrkesålfiskare med tillstånd får sälja ål vidare. I media har uppgiften att PM Nilsson sålt ål figurerat och åklagare undersöker också om han ska åtalas för artskyddsbrott.
“Som att jaga noshörning”
Författaren till bästsäljaren Ålevangeliet, Patrik Svensson, har jämfört PM Nilssons ålfiske med “att jaga noshörning”. Ålen kan enligt vissa beräkningar ha minskat med 95 procent. Orsakerna är antagligen många. Men PM Nilsson verkar vara immun mot dessa insikter. Han försöker framställa sitt lagbrott som slarv. Han har tidigare i media pläderat för att lokalbefolkningen, inte bara yrkesålfiskarna, ska få fånga ål.
Han är en värdig representant för den höger som i realiteten inte förstått miljö- och klimatkrisen – den höger för vilka klimat- och miljöpolitik bara är en läpparnas bekännelse. En värdig representant för den över- och övre medelklass som anser att samhällets regler inte gäller dem.
Tidölagets värdegemenskap
På sätt och vis är det synd att han inte får fortsätta i Tidölaget – en samling människor av samma skrot och korn. Det var rörande att se vilket stöd han fick av den store liberalen Johan Persson, av Kristersson och av den moderata regionpolitikern Iréne Svenonius – en manifestation av högerns värdegemenskap.
Peter Widén
Läs också: