Oppositionen ska opponera – Men med eftertanke, sans och måtta

Det ingår i den politiska oppositionens roll att opponera mot regeringens politik. Man måste säga nej och försöka stoppa det som är dåligt.

Men inte bara det. Den främsta uppgiften måste vara att visa vägen genom att presentera egen politik som visar den rätta vägen framåt. Att lägga egna förslag som är bättre än regeringens usla förslag.

Nu ser vi att oppositionen lägger mycket krut på att kritisera regeringen för att den inte håller sina löften när det gäller utbetalningen av elprisstöd. Före valet lovade regeringspartierna “1 november”. Sedan lovade man “före jul”. Och nu lovar man “i slutet av februari”.

Det har gått så långt att oppositionen (främst S) gjort flera KU-anmälningar mot statsråd för lögner och löftesbrott gällande just utbetalningen av elprisstöd.

Visst kan och ska man ha synpunkter och kritisera regeringen för att man inte håller vad man lovat.

Men det allra viktigaste måste vara att gå till roten med det onda – det vill säga orsaken till de orimligt höga elpriserna. Att det är avregleringen som nu resulterat i att även den viktiga energiförsörjningen blivit en tummelplats för marknadskrafterna.

Precis som det blivit med tågtrafiken, apoteken, skolan, vården och mycket annat.

Vänsterpartiet har sitt förslag om “Sverigepriser”, som skulle ge lägre elpriser för den el som konsumeras av hushåll och företag i Sverige. Det eventuella överskottet kan exporteras till övriga Europa till de priser som “marknaden” bestämmer. “Sverigepriser” har nu stöd av bland andra LO, Hyresgästföreningen, Villaägarna och Företagarförbundet.

Men “Sverigepriser” är ingen slutlösning. Slutlösningen måste vara att samhället återtar kontrollen över elmarknaden. Eller för att citera baksidan av valsedeln från Linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980:

“Samhället ska ha ett huvudansvar för produktion och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun…”. Bakom linje 2 stod S och Fp (L).

Tycker S och L samma sak idag?

Att samhället ska ha huvudansvaret hör man inget av i nuvarande debatt. Snarare tvärtom. Nu är det främst privata och utländska intressen, även kinesiska, som ska bygga ut merparten av all ny vindkraft.

Ny folkräkning

Senaste exemplet på löftesbrott från regeringen är att man inte tagit tag i detta med en ny folkräkning, som man lovade före valet. Jag hörde Mikael Damberg (S) på TV som påpekade att detta var ännu ett exempel på där regeringen är senfärdig och inte håller vad den lovat.

Men herregud – S är ju emot den folkräkning som SD lyckades få med i Tidöavtalet. Då borde man i stället vara glad om den inte genomförs.

Denna folkräkning som SD vill ha, ska genomföras rent fysiskt. Att man knackar dörr, går in i lägenheter och räknar tandborstar och sängar för att lista ut hur många som “egentligen” bor där.

Folkräkningen huvudsyfte enligt SD är att ta reda på hur många som befinner sig och bor “illegalt” i Sverige.

SD vill även se oannonserade “gryningsräder” mot utpekade bostadsområden där man kan misstänka att det bor “illegala invandrare”. (se lästips)

Jag menar – skjuter inte oppositionen, i det här fallet (S) sig själv i foten när man anklagar regeringen för handfallenhet även när det gäller frågor där man tycker regeringen gör fel?

Beror denna iver att just sikta in sig på regeringens löftesbrott och handfallenhet på att man själv saknar en genomtänkt alternativ politik att presentera?

Det gäller främst S, som är vana att regera och har svårt att finna sin oppositionsroll. Det kan inte vara lätt att vara opposition när man i de stora och viktiga frågorna är överens med regeringen.

Nato-anslutningen är en sådan fråga. Nu ska ju till och med Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) få pris (Ewald von Kleist-priset) för att den varit så eniga, duktiga och drivande gällande svenskt Nato-medlemskap.

PS. Jag läser ett inlägg på Aftonbladets kultursida 12 februari Där skriver Karin Pettersson om detta med elprisstöd och löften:

“Dåvarande statsminister Magdalena Andersson sade å sin sida i SVT:s slutdebatt att ett nytt beslut på EU-nivå skulle göra det möjligt för hushåll i södra Sverige att få halverade elpriser UNDER HÖSTEN (min kursivering).
Man får konstatera att Andersson hade tur att det löftet aldrig blev synat”.

Hade S-regeringen fått sitta kvar är nog risken stor att den fått samma kritik som den nuvarande regeringen för att inte hålla sina löften om utbetalning av elprisstöd.

Som det står i psalmen:

“Himmel och jord må brinna,
höjder och berg försvinna,
men den som tror ska finna,
löftena de stå kvar”.

Rolf Waltersson

Lästips:

You May Also Like