Som ristningen såg ut efter senaste renoveringen 2012. Till höger ser man Sigurd stoppa tummen i munnen efter att ha bränt sig på drakhjärtat. Foto: Rolf Waltersson.

Om Sigurd Fafnesbane, stekt drakhjärta och ond bråd död.

Sigurd sitter naken vid elden och steker drakhjärtat åt sin fosterfader Regin som är Fafnes bror. Med denna tjänst böter han för Fafnes död. När Sigurd känner efter om hjärtat är färdigstekt bränner han sig på tummen och får den blodig. Han stoppar tummen i munnen. Drakblodet gör att han genast förstår fåglarnas språk.

Fåglarna i trädet säger att Regin inte tänker hålla sitt löfte om förlikning och ämnar döda Sigurd, som då slår huvudet av honom med ett svärd.

Sedan fortsätter berättelsen om Sigurd Fafnesbane. En mycket grym berättelse om ond bråd död. Hela släkten på över 20 personer dödar varandra. Endast Gudrun, dotter till Gjunkarnas konung och Sigurds maka, överlever.

Detta är mycket kortfattat vad som berättas genom Sigurdsristningen som ligger vid Ramsundsberget och Ramsundsån nära Sundbyholm, en mil norr om Eskilstuna.

Den vetgirige som vill läsa mera om detta mytologiska drama kan googla på “Sigurdsristningen”.

Den världsberömda Sigurdsristningen har i mer än 1000 år berättat sin tragiska historia, och sagan är fortfarande levande i Wagners opera Ringen och i böckerna om “Sagan om Ringen”.

Runhällsristningen anses vara den mest märkliga och fantasifulla i världen kan man läsa i Eskilstuna kommuns officiella besöksguide om sevärdheter inom kommunen.

För att göra denna “världsberömda” runristning mera tillgänglig för besökare som har svårt att gå utan rullstol och rollator beslutades 2017 att det skulle byggas en handikappramp fram till ristningen. Ett i och för sig lovvärt initiativ.

Men det blev inte som man tänkt sig. Det som på skisserna såg ut som en “diskret” och smäcker ramp blev ett stort bygge som helt dominerade den historiskt så värdefulla platsen.

Som “kronan på verket” byggdes också en stor stentrappa av granit samt några stenmurar, så kallade gabonmurar.

Enligt Stadsbyggnadsförvaltningens dispensansökan 2017-05-03 “Är anläggningen ett försiktigt ingrepp i den historiska miljön”. Samt att “Rampen ska byggas på korta stolpar över en oförändrad markyta”.

Denna skrivelse är undertecknad av Per Eriksson Kommundirektör och Kristina Birath Miljö- och Samhällsbyggnadsdirektör.

Därefter godkänner Kommunstyrelsen förslaget vid sitt sammanträde 2017-05-30, enligt protokoll.

Efter omfattande protester och mycket skriverier i media runt om i Sverige, drog kommunen öronen åt sig.

“De flesta är väl ganska övertygade om att den har blivit ganska vulgär. Den är otroligt dominant och tar ju fokus från huvudattraktionen, det vill säga Sigurdsristningen”, säger kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (s).

Extra “pinsamt” för de beslutande är också att “kommunala rådet för funktionshinderfrågor”, blev överkört. Rådet gavs aldrig möjlighet att framföra sina synpunkter, trots att det ska vara ett remissorgan i den här typen av ärenden.

Nu är hela rampen och stentrappan borta. Rivningen påbörjades straxt innan verket var fullbordat. Nu finns bara såren i marken kvar som ett fysiskt minne.

Kvar finns också notan för rampen och stentrappan. Budgeterat till närmare 5 miljoner. Därtill kommer nu kostnaden för att “riva hela rasket”, som Per Myrberg sjöng.

Tillbaka till själva Sigurdsristningen.

För cirka 8-9 år sedan fick runristningen en “ansiktslyftning”. Ytan blev rengjord. Runorna och figurerna fylldes i med röd färg.

Men något måste ha blivit fel. Nu är hela ristningen mörkt brungrå, medan den omgivande berghällen är betydligt ljusare. Runorna och figurerna går knappas att se. Jag har pratat med turister som kommit både från Tyskland och Holland för att beskåda den ”världsberömda” Sigurdsristningen. De ser minst sagt besvikna och snopna ut.

Jag har nu tagit kontakt med Riksantikvarieämbetet, som har det yttersta ansvaret för runstenar och runristningar.

I ett svar från Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet skriver han bland annat: “Att ristningen syns dåligt beror på att Runverket vid den senaste uppmålningen för ca 8 år sedan prövade en ny färg som påstods ha bättre hållfasthet än den som tidigare använts. Så har dock inte visat sig vara fallet, utan den försvinner snabbare än den gamla…”

Magnus Källström skriver också att han kontaktat Länsstyrelsen för att höra om de “har några planer för ristningen. En stenkonservator måste göra en bedömning vad som är den bästa åtgärden utan att ristningen och stenytan skadas”.

Nu är både Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen uppmärksammade på att Sigurdsristningen inte ser så bra ut. Det bara att vänta och se vad som händer, och om det händer något, med den “världsberömda” runristningen och berättelsen om Sigurd Fafnesbane.

Text och foto:
Rolf Waltersson

Liknande artiklar: