17 Februari 2018. Rampen blev nästan färdigbyggd. Foto: Rolf Waltersson.

Historien om en handikappramp där man körde över de handikappade

En av Sveriges mest unika runristningar finns i Eskilstuna. Det är Sigurdsristningen som är huggen i en berghäll på Ramsundsberget nära Sundbyholm för ungefär 1000 år sedan.

Motivet på ristningen är hämtat ur sagan om Sigurd Fafnesbane, en saga som är spridd i olika former över den gamla germanska världen.

Sigurd sitter naken vid elden och steker ett drakhjärta åt sin fosterfader Regin, som är Fafnes bror. Hjärtat är inte färdigstekt. När Sigurd känner efter bränner han tummen och får den blodig. Han stoppar tummen i munnen, och drakblodet gör att han genast förstår fåglarnas språk. Sedan fortsätter historien om ett familjedrama med list och svek, avundsjuka och dråp. Den vetgirige kan gå in och läsa mera om denna saga.

För att göra denna runristning åtkomlig även för människor med rörelsehinder, beslutas det i början av 2017 att man ska bygga en handikappramp så att man ska kunna nå ristningen med rullstol och rullator. Det är från början ett tjänstemannaförslag riktat till Kommunstyrelsen undertecknat 3 maj 2017 av kommundirektör Pär Eriksson och Kristina Birath som är Miljö- och Samhällsbyggnadsdirektör.

Sedan går det hela fort, väldigt fort för att vara en kommunal beslutsprocess. Redan i september 2017 påbörjas byggandet av denna handikappramp. Det schaktas och det grävs, trots att det i beslutet står att rampen ska byggas “över en oförändrad markyta”. Plintar grävs ner och plintar borras fast i berghällen.

Sedan fortsätter man att bygga en anläggning som skiljer sig avsevärt från den “Illustration av vistelseyta vid ristningen” som bifogades det ursprungliga förslaget.

Det blir en monumental ramp, delvis dubbelfilig, med sidorna inklädda av brädor. En ramp som totalt kommer att dominera platsen för den unika ristningen. Intill ristningen byggs ett trädäck stort som en dansbana. Som kronan på verket byggs en bastant stentrappa som omgärdas av stenmurar.

Inte helt oväntat reagera många på detta “övergrepp” som inte bara förstör naturen, det tar också fokus från själva runristningen, som ju ändå har “huvudrollen” i detta spel. Många såg det även som ett slags “helgerån”. Lindrigt sagt, det blir en “folkstorm” som sprider sig, inte bara bland Eskilstunabor, utan i pressen runtom i hela landet.

Till slut tvingas kommunledningen ge med sig. Man erkänner att rampen kanske inte blev “så lyckad”, och det beslutas att den ska rivas.

Rivningen påbörjas i nästan samma ögonblick som bygget fullbordats. Idag är nästan allt borta. Det enda som återstår är såren i naturen samt ett antal plintar som borrats i berghällen intill ristningen.

Mycket finns att säga om detta skandalbygge. Hur gick det egentligen till när beslutet fattades? Varifrån kom initiativet att det var just en handikappanpassning vid Sigurdsristningen som stod högst på “önskelistan” för att tillgodose behovet för personer med rörelsehinder?

En sak står i alla fall klar när jag försöker rota i beslutsprocessen – det kommunala rådet för funktionshinderfrågor var aldrig indraget i beslutsprocessen.

I Eskilstuna kommun finns “Rådet för funktionshinderfrågor”. I rådet sitter 9 förtroendevalda politiker samt företrädare för 14 olika handikapporganisationer. I instruktionerna för detta råd står att det skall vara ett “samrådsorgan under Kommunstyrelsen”, samt att “Rådet skall ges insyn i frågor som gäller personer med funktionsnedsättning”. Vidare står att “Rådet ska vara ett remissorgan i frågor som rör personer med funktionsnedsättning”.

För mig är detta det allvarligaste i hela denna skandalösa hantering av rampen vid Sigurdsristningen. Varför körde man över “Rådet för funktionshinderfrågor”? Varför fick inte detta råd vara remissorgan innan beslut togs? Vet man över huvud taget om just en ramp vid Sigurdsristningen är det som står högst på “önskelistan” för de personer det berör?

Nu är som sagt rampen både byggd – och riven. Det sägs att man ska bygga en ny ramp med en annan utformning.

Vi får väl se hur det blir med den saken. Det enda positiva man kan säga är att det aldrig har varit så många besökare vid Sigurdsristningen som den här sommaren 2018, även om de i första hand kommit för att beskåda det beryktade rampbygget. Även revymakarna har fått material som är tacksamt att använda inför kommande nyårsrevy.

Text & foto:
Rolf Waltersson

You May Also Like