Igår, 23 maj, var det möte på Royal-biografen i Eskilstuna inför söndagens val till EU-parlamentet. Det var Vänsterpartiet, Ung Vänster och ABF som arrangerade då Kajsa Ekis Ekman bjudits in att berätta om EU, med utgångspunkt från Kol- och Stålunionens bildande 1952.
Men först några ord om Kajsa Ekis Ekman.
Hon är journalist, författare och samhällsdebattör. Medarbetare i tidningen ETC. I sin bok “Skulden” som handlar om den ekonomiska krisen i Europa med utgångspunkt i Grekland, bemöter hon myten om ”den late greken” som det skrevs i svenska media. Den boken översattes till grekiska och fick titeln ”Den stulna våren”. För den boken och för sitt engagemang för Grekland fick hon priset Årets svensk-grek 2015.
2015 var Kajsa med på ett av fartygen i aktionen Ship to Gaza för att protestera mot Israels blockad av Gazaremsan. Båten hon färdades med stormades på internationellt vatten av israelisk militär, och hon sattes i israeliskt fängelse en vecka.
EU beskrivs som ett “fredsprojekt” började Kajsa. Men när det gäller Kol- och Stålunionen (EKSG) finns inte ett ord om något “fredsprojekt”. EKSG handlade om att underlätta handeln mellan länder i västra Europa, främst Frankrike, Västtyskland och Italien, med kol och stål, som är grunden för vapentillverkning. Det handlade till exempel om att ta bort skatter och tullavgifter som för att förenkla handeln för de stora bolagen.
EKSG utvecklades undan för undan till nuvarande EU.
“Vad är EU, och vad är meningen med EU” var Kajsas frågor när hon beskriver dagens EU.
EU är främst maktelitens, de stora bolagens projekt. Det är ett marknadsliberalt projekt. EU-parlamentet har en ”mycket begränsad makt” säger Kajsa. I de stora och avgörande frågorna tas besluten långt ifrån de folkvalda politikerna. Till exempel “flyktingkrisen” och EU:s avtal med Turkiet där man betalade Turkiet för att vara gränsvakt för att stoppa de som flyr från krig. Det var inte det folkvalda EU-parlamentet som beslutade om detta. Samma är det med den viktiga ”Kommittén för ekonomisk politik” där det enbart är tjänstemän och företrädare för storbanker som beslutar.
Det talas ganska lite i debatten om hur den omfattande lobbyverksamheten fungerar, berättade Kajsa. Folk kanske tror att det är företrädare för olika organisationer som går omkring i korridorerna och bjuder på karameller och delar ut broschyrer till parlamentarikerna.
“Vad det i grunden handlar om är att lobbyisterna är hjärnan bakom många lagförslag. De är arkitekterna bakom många av de beslut parlamentarikerna tar” berättade Kajsa. Det är en omfattande korruption där man betalar olika partigrupperingar stora summor pengar för att “rösta rätt”.
Från svenskt håll talas det om att Sverige ska vara alliansfritt och neutralt så att vi kan vara den självständiga rösten i världen. Att vi ska stå utanför NATO för att vara trovärdiga när vi uttalar oss och tar ställning i olika konflikter. Men i EU är det tydligen tvärtom. Enligt vår utrikesminister Margot Wallström är det viktigt att EU är enigt när EU uttalar sitt fördömande mot Venezuelas regering. Vart tog ”den självständiga rösten” vägen, undrade Kajsa Ekis Ekman.
När Grekland hade ekonomiska problem var villkoret att få lån att Grekland genomförde omfattande privatiseringar och att man gjorde kraftiga nedskärningar i välfärden.
Nu sägs att “krisen är över” för Grekland. ”Hur kan krisen vara över när arbetslösheten ligger på 18 procent och det dubbla, 36 procent för ungdomar” undrade Kajsa.
Det handlade om att Grekland skulle kväsas, att vänsterregeringen skulle undermineras. Att Grekland skulle “rätta in sig i ledet”.
Alla dessa viktiga beslut angående tumskruvarna mot Grekland fattades INTE av EU-parlamentet. Det var makteliten som låg bakom.
På punkt efter punkt påvisade Kajsa Ekis Ekman hur EU är ett marknadsliberalt projekt som går ut på att gynna storbolagen och kapitalet och där det folkvalda EU-parlamentet har en mycket svag ställning.
När nu Macron och andra talar om en gemensam EU-armé är det de forna kolonialmakterna inom EU som vädrar morgonluft och som vill förverkliga sitt storhetsdrömmar.
Inför valet nu på söndag pratar många om hur viktigt det är att ”stoppa de extrema högerkrafterna”. Det är ju de stora klyftorna mellan fattiga och rika som är grunden till att extremhögern vinner mark. De som nu vill “stoppa extremhögern” är ju de som genom sin politik skapat dessa klyftor som just gynnar extremhögern, påpekade Kajsa, med en viss ironi i rösten.
Till sist riktade Kajsa Ekis Ekman även en känga mot Vänsterpartiet. Hon tyckte partiet och dess toppnamn på listan var för mesiga i sin kritik av den odemokratiska konstruktionen av EU med mäktiga lobbygrupper och tjänstemän. Att man borde ägna mera utrymme till att förklara för folk hur det fungerar och hur begränsad makt parlamentarikerna faktiskt har. Att inte tydligt förklara de odemokratiska inslagen innebär att man ger sken av att de parlamentariker som ska röstas in nu på söndag har makt att göra allt det de säger att de vill göra.
Samtidigt berömde hon den tidigare EU-parlamentarikern för Vänsterpartiet, Eva-Britt Svensson, som var tydlig med att förklara hur odemokratiskt de viktigaste besluten fattas.
Eva-Britt Svensson satt i EU-parlamentet som företrädare för Vänsterpartiet 2004-2011.
Text och foto Rolf Waltersson
PS. Bilder från Flamman nummer 21.
I mitt referat skriver jag på slutet om den kritik Kajsa Ekman riktar mot vänstern som inte tillräckligt tydligt berättar om det demokratiska underskottet och parlamentets begränsade makt så att folk inser att de man röstar på inte har så mycket att säga till om som man kanske vill tro.
I dagens Flamman (oberoende socialistisk) finns en artikel om just detta. Och det understryker det Kajsa sa om just EU-parlamentets begränsade makt. DS.
