Sandra Lillebö.

Om en stark romandebut

Boktitel: Sakernas tillstånd

Författare: Sandra Lillebö

Översättning av Ninni Holmqvist

Förlag: Weyler

Jan Bergstens recension har tidigare varit publicerad i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront.

Den är en tunn liten roman med gles text jag läser av den romandebuterande norska författaren Sandra Lillebö. Handlingen rör den såriga relationen mellan en vuxen dotter och en psykotisk mor. Fragmentariskt i korta stycken skildrar jaget, den vuxna dottern en relation där hon som barn alltför tidigt fick inta den vuxna rollen över sin mor. En så omvänd relation skapade i henne uppfattningen att vara en vuxen som bara låtsades vara det barn hon var. Hon fick tidigt lära sig, av tvingande skäl, att hon för att skydda modern måste hon vara någon som hon inte var.

Sällan har jag mött en så öppen, prövande roman som så noga redogör för sitt eget tillblivande. På det sättet skulle den till och med kunna betecknas som en slags essäroman. Läsaren följer på nära håll hur boken skrivs. Låter det tråkigt? Är det värt att läsa? Svaret är obetingat ja. Texten följer så nära jagets tvivel, sår och skam att man som läsare själv kan erfara författarens tvivel, sår och skam. En bra roman vidgar ens horisont. Det här en sådan roman. Skammen över moderns opålitlighet, omgivningens förakt gör barnet till moderns väktare. Den övermäktiga uppgiften att se till att omgivningen inte får veta något, att skydda modern blir barnets ansvar. Hos det vuxna jaget förvandlas uppgiften att skydda modern till att skydda sig själv från modern. Hennes avståndstagande och svek mot modern är sättet hon skyddar sig mot att själv gå under. Men även det vuxna jaget har återkommande sammanbrott. Hon har under sin uppväxt formats av sin mors psykotiska sjukdom. Har den nu blivit hennes egen frågar hon sig?

Sandra Lillebö har skrivit en liten roman men med ett mycket stort och berörande innehåll både idémässigt och litterärt, skakande i sin ärlighet. En roman värd en stor läsekrets.

Jan Bergsten

Liknande artiklar