En opinionsundersökning som gjorts nu i dagarna visar att stödet för svenskt Nato-medlemskap har ökat.
Andelen som vill att vi ska gå med i Nato har ökat till 41 procent.
De som säger nej till Nato ligger kvar på samma nivå som tidigare, dvs 35 procent.
Andelen osäkra har minskat och ligger på 24 procent.
Ja-sidan har således plockat sina nya anhängare från den osäkra sidan.
Med tanke på den senaste tidens debatt och en ganska ensidig retorik i media där det mest handlar om att militär upprustning är det som säkrar freden, är det inte förvånande.
Men det är oroande, i alla fall för oss som ser vapenskrammel och den militära kapprustningen som det stora fredshotet.
Världen saknar inte “militära muskler”. Det lär till exempel finnas kärnvapen i sådana mängder och med sådan sprängkraft att jorden kan utplånas fem gånger.
Man kan ju tycka att en gång borde räcka.
Det finns många argument för att säga nej till Nato-medlemskap. Jag ska bara ta upp ett – Sverige som trovärdig medlare vid internationella konflikter.
Ibland talas det vitt och brett om att Sverige är, eller i alla fall har varit, ett föregångsland när det gäller diplomati och medling i konflikthärdar:
“Sveriges nye utrikesminister Jan Eliasson har sagt att han önskar sig att svenskarna ska bli mer aktiva medlare i världens konflikter. De senaste åren har vi haft en nedtonad roll på den internationella konfliktarenan…
Jan Eliasson, som också är ordförande i FN:s generalförsamling, är en erfaren diplomat som själv arbetat med att lösa konflikter i oroshärdar i världen. Han var delaktig i ett av de mest betydelsefulla medlingsuppdragen som Sverige haft – medlingen i konflikten Iran och Irak…
Nu hoppas Jan Eliasson att Sverige ska visa sina internationella framfötter igen…”, skriver Sveriges Radio 30 mars 2006.
I samma inslag säger Jag Eliasson:
“Vår självbild är att vi som neutralt land har ett stort förtroendekapital och är aktiva medlare”.
För att Sverige ska kunna ha en viktig medlarroll i världen förutsätts att vi är trovärdiga och alliansfria.
Det är här frågan om Nato-medlemskap kommer in.
Som Natomedlem ser inte omvärlden Sverige som en neutral och trovärdig part när det gäller konfliktlösning.
På samma sätt är det en “belastning” att Sverige säljer vapen till krigförande länder, och därmed tjänar pengar på krig, och samtidigt vara en trovärdig medlare vid olika konflikter.
Kan man med trovärdighet medla i ett krig och samtidigt tjäna pengar genom att sälja vapen till de krigförande parterna?
Om vi har ambitionen att vara en fredens röst är det inte speciellt bra om vi går med i världens största militärpakt Nato.
Och, som sagt, även vapenexporten från Sverige minskar vårt internationella förtroende som medlare och fredsskapare.
Lästips:
- Sverige som konfliktlösare. Sveriges Radio 30 mars 2006.
- Nato. Wikipedia. Här kan man se vilka som är Nato-medlemmar, och hur Nato blivit allt större sedan bildandet 1949
Rolf Waltersson
