Anders Karlsson:
Vi lever i en tid med turbulenta förändringar inom svensk säkerhetspolitik. Alliansfriheten – med över 200 år på nacken – övergavs mer eller mindre över en natt – ackompanjerad av en hejdlös upprustning. I år lägger Sverige 93 miljarder på försvaret, men redan till nästa år har den summan vuxit till 126 miljarder, en ökning med svindlande 35 procent.
Det hela utspelar sig också i en tid när vår välfärd går på knäna, och när så mycket resurser borde läggas på den fundamentalt nödvändiga klimatomställningen. Nyligen nåddes vi också av nyheten att USA från och med slutet av nästa år ges rätten att upprätta permanenta militärbaser på svensk mark.
Det är i denna kontext som ÖB Micael Bydén redovisar Försvarsmaktens “militära råd”, vilka ses som ett underlag inför riksdagens försvarsbeslut 2024, som i sin tur pekar ut hur det svenska försvaret ska utformas 2025–2035. Jag har valt att fokusera på tre av ÖB:s råd och när jag citerar honom är det tagit från ett TT-meddelande 6 november 2023.
Rysshotet: ÖB understryker att svensk försvarspolitik måste beakta att Rysslands krig mot Ukraina kan eskalera till angrepp mot andra stater:
– Det är inte frågan om utan när rysk militär förmåga är tillbaka på bredden efter förluster i Ukraina, menar ÖB.
Men utgör Ryssland ett reellt säkerhetspolitiskt hot mot Sverige? Oavsett hur illa vi än tycker om Rysslands invasion av Ukraina måste vi kunna resonera seriöst kring det, men sedan 24 februari förra året är den typen av diskussion som bortblåst. Bör inte denna invasion primärt och specifikt ses som något vars orsaker bottnar i hur relationen Ryssland-Ukraina utvecklats till det sämre ända sedan den västvänlige Jusjtjenko kom till makten i Kiev 2004, en konflikt som förvärrades och fördjupades av NATO:s expansion österut?
Hade inte också detta krig kunnat undvikas om det ingåtts ett militärt avtal om Ukrainas neutralisering, precis som det gjordes med Österrike efter Andra världskriget?
Och trots allt är inte Sverige Ukraina och Gotland är inte Krim. Visst går det att peka på rysk stormaktschauvinism inom dess närområde. Ett exempel är hur ryska trupper understödde den auktoritära regimen i Kazakstan månaderna före den ukrainska invasionen.
Men det har knappast något med Sverige att göra, att vårt land skulle ligga inom ryskt så kallat intresseområde. Visst har ryssar härjat längs med den svenska kusten. Men det var för över 300 år sedan, i en annan tid när Sverige även frekvent var i krig med Danmark.
Svenska operationer utomlands: ÖB vill se en ökad fokusering på luftförsvaret för att Sverige ska kunna ingå i NATO:s integrerade luft- och robotförsvar. Dessutom ska två av arméns brigader prioriteras för att tidigt kunna delta i NATO:s markoperationer, inte minst utanför Sveriges gränser:
– Att vara allierad kommer att innebära att vi behöver ha förband som är bemannade, utrustade och övade för att snabbt kunna gå in i operationer, säger ÖB.
Sverige som “basområde” för allierade förband: ÖB vill här utveckla logistiken:
– Vi måste ha klart för oss hur man kan frakta mängder av prylar som kommer, oavsett vad de väger och stora de är. De behöver finnas på våra vägar, järnvägar och de behöver komma in på våra flygplatser på nåt sätt så att man får fart på det, understryker ÖB
Anders Karlsson
