Medier över hela världen citerar nu uppgifter som publicerats av New York Times och flera tyska medier om ett spår som handlar om sabotaget den 27 september utanför Bornholm, mot den ryska gasledningen Nord Stream.
Enligt de publicerade uppgifterna pekar misstankarna i första steget mot en “pro-ukrainsk grupp” bestående av sex personer, en kvinnlig läkare och fem män, två dykare och två dykarassistenter.
Gruppen skall ha lämnat Rostock den 6 september, och deras fartyg skall ha observerats i området där ledningarna var dragna.
Enligt den tyska tidningen Die Zeit skall utredare nu ha funnit rester av sprängmedel ombord på fartyget, som ägs av två ukrainska medborgare, men som varit uthyrt till en polsk firma.
De misstänkta skall ha varit utrustade med falska pass.
Den allmänna meningen har sedan sabotaget inträffade varit att allt tyder på en aktion genomfört av en resursstark stat, och inte någon mindre grupp. Däremot kan åtgärder ha vidtagits för att sopa igen spåren till den huvudansvariga uppdragsgivande staten eller säkerhetstjänsten. Sådana metoder har varit standard inom till exempel CIA och USA:s Navy Seal, som åtminstone under 80-talet hade en bas på den nordtyska östersjökusten. Det handlade bland annat om falska identiteter och att lära agenterna att tala “lämpliga” främmande språk flytande.
Sannolikt har därför avslöjandet av misstankarna mot den “pro-ukrainska gruppen” nu orsakat avsevärd nervositet bland många politiker inom NATO-blocket. Ska misstankarna gå att begränsa till de sex nu utpekade? Det kan vara frågan som inte så få politiker och militärer också i Sverige nu oroligt ställer sig.
