Det pågår en kamp mellan vissa partier som vill överträffa varandra i vem som tar “hårdaste tagen” i kampen mot kriminella gäng. Man lovar att “lyfta på varenda sten” i den jakten.
Senaste uttalandet kommer från Mikael Damberg (S) när han redovisar förslagen från utredningen “Ny förverkandelagstiftning”:
“Vi ska plocka bilarna och klockorna och guldkedjorna och tvinga de kriminella att redovisa hur de fått tag i dem, annars faller de tillbaka på staten”, säger Mikael Damberg.
Och han får genast medhåll från Johan Forssell (M), även om Forssell som vanligt menar att allt regeringen gör är “för lite och för sent”.
Jag tror att den här retoriken går hem i stugorna. I alla fall i många stugor. Då spelar det ingen roll att flera remissinstanser protesterat:
“Omvänd bevisföring är minst sagt problematiskt. I Sverige är grundprincipen att du är oskyldig tills motsatsen bevisats”.
Nu ska man “bevisa att man är oskyldig” i stället för att rättssamhället ska “bevisa att man är skyldig”.
Det är raka motsatsen mot vad jag fick lära mig en gång i tiden när jag var nämndeman vid Tingsrätten här i Eskilstuna.
När nu regeringen, och delar av oppositionen, är överens om att “lyfta på varenda sten”, kanske man kan fortsätta genom att också jaga nolltaxerare med blåslampa. Nolltaxerare som lever i sus och dus trots avsaknad av inkomst från vare sig förvärvsarbete eller kapital. Ja, en del redovisar “för syns skull” nån liten inkomst i nivå med “fattigpensionär”, för att ge sken av att de minsann lägger manken till.
Kanske man i konsekvensens namn även kan gå på nolltaxerare och kräva att de visar hur de kommit över dyra villor, bilar, klockor och andra förmögenheter trots avsaknad av inkomst.
“Det finns omkring 160 000 nolltaxerare i Sverige, hittills har 25 000 av dem granskats. Om man inte deklarerat någon inkomst men ändå är ‘ekonomiskt aktiv’ och till exempel köper bil eller bostad, betalar av lån eller placerar pengar utomlands är risken stor att man fångas i Skatteverkets nät”, enligt Ekot.
Visserligen en gammal uppgift från 18 mars 2008. Men det skulle inte förvåna mig om det ser i stort sett likadant ut idag. För Sverige har en “generös” lagstiftning som innebär att även Sverige mer och mer börjar likna ett skatteparadis.
I “ÖstermalmDirekt” läser jag under rubriken “Här bor flest nolltaxerare”:
Tio procent av Östermalmsborna i åldern 25-64 år nolltaxerar, de har alltså ingen lön de behöver skatta för. Hur kan det komma sig i en av stadens mest välbärgade delar?:
“De kan ‘kvitta’ sina inkomster mot aktieförluster eller räntor på lån. Till exempel kan de medvetet köpa aktier som går med förlust för att balansera upp inkomsterna. Att nolltaxerarna är många på Östermalm skulle kunna bero på att fler har möjlighet att skatteplanera där”, säger Ulf Wiestål, jurist på juristfirman Wiestål AB.
Alla som nolltaxerar behöver inte vara fifflare och “skatteplanerare”. Men att många är det råder det inget tvivel om.
Som sagt – när man ändå är igång och vänder på alla stenar kan man passa på att vända stenar även i de nobla kvarteren och de finare stadsdelarna.
PS. Jag menar naturligtvis inte att man inte ska jaga kriminella gäng. Men risken är att man går för långt i ivern att överträffa varandra om “hårdare tag”. Till exempel att man sätter grundläggande rättsprinciper ur spel.
Lästips:
- Finnwatch: Förmögna finländare verkar gärna skriva sig i skatteparadis – ny skatt får stöd av sossarna. Svenska Yle 10.08.2020
Rolf Waltersson
