Kompass.

När man gått vilse i den politiska snårskogen

“Prästens lilla kråka
skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka,
skulle ut och åka,
ingen hade hon som körde.

Än slank hon hit,
och än slank hon dit,
och än slank hon ner i diket.
Än slank hon hit,
och än slank hon dit,
och än slank hon ner i diket”

Det är inte lätt att hänga med i de politiska svängarna. Kasten är tvära. Ungefär som för Prästens lilla kråka. Och nu när allt måste gå fortare och fortare är det ännu lättare att köra ner i diket.

Det är inte lätt att hålla redan på vad som är mitten, höger och vänster. Alla, ja nästan alla, säger att de vill åt samma håll.

“Vi slår vakt om välfärden. Därför sänker vi skatterna”, säger den förste.

“Vi slår också vakt om välfärden. Därför höjer vi skatten”, säger den andre.

“Vi vill ha rättvisa. Därför sänker vi skatten för de högavlönade”, säger den tredje.

“Vi vill också ha rättvisa. Därför höjer vi skatten för de högavlönade”, säger den fjärde.

“Vi vill ha bättre skolresultat. Därför vill vi ha privata skolor som drivs av vinstintresse”, säger den femte.

“Vi vill också ha bättre skolresultat. Därför vill vi inte ha privata skolor som drivs av vinstintresse”, säger den sjätte.

Vem ska man välja? Den som vill ha “Ett mänskligare samhälle”, eller den som vill ha “Ett bättre samhälle”? Eller kanske man rentav ska lägga sin röst på den som vill ha “Ett tryggare samhälle”?

Men så har vi ju den som lovar “Ett samhälle för alla”. Det låter ju inte så dumt. För att inte tala om den som lovar “Ett jämlikare samhälle”.

Där står den stackars förvirrade väljaren, ja vi har ju reducerats till att vara väljare, som åsnan mellan hötapparna.

Men en sak tror jag man kan vara säker på.

Har man gått vilse i den politiska snårskogen och inte vet hur man hittar rätt, då är det bättre att förlita sig på en kompass. Då kan man hålla en stadig kurs.

Väljer man att följa vindflöjeln kan man irra runt i snårskogen och aldrig hitta rätt.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar