När katten dog
var det vinter
marken var hårdfrusen
det gick inte att gräva
men gödselstacken ångade
där fick hon vila
vi hade en odramatisk syn
på våra djurs död.
Gödseln skulle tillbaka
till jorden på våren
jag skottade och grävde
rätt som det var
dök det upp ett kranium
med vassa tänder
fast några var borta.
Det var nästan
som när man hittar
ett älgben
eller en rådjursskalle
i skogen
eller skelettet av en fisk
men ändå inte
riktigt samma.
Det var faktiskt lilla Hjördis
nu gick det
att gräva en grop
där jag lade henne
och så sjöng jag
en sång för mig själv
i gödselångorna
som kittlade
mina näsborrar
och fick mina ögon
att tåras.
Lena Staaf
