Vatten är nödvändigt för alla livsformer.
Vi tar för givet att det kommer rent vatten när vi vrider på kranen. Men det är kanske dags att tänka om – att inte ta det för givet. För att det ska fungera krävs både tillräcklig mängd vatten och att det inte är förorenat. För några år sedan sedan blev vattnet i Östersund förorenat av en tarmparasit, cryptosporidium, och flera tusen människor blev magsjuka. Systemet är sårbart. Vattenledningarna är oftast gamla och byts inte i den takt som vore önskvärt. Brustna ledningar kan innebära att oönskade jordbakterier tränger i i systemet. Rostiga gamla ledningar ligger nergrävda och syns inte. “Ögat gråter inte över det man inte ser”. Därför är det kanske ingen större strids- eller valfråga, att värna om tillräckliga resurser för investeringar i nya ledningsnät.
Ibland när jag tvättar bilen på någon tvättanläggning brukar jag fundera över hur absurd tillvaron är. Här står jag och tvättar bilen i renaste dricksvatten, samtidigt som människor, ofta kvinnor, i andra delar av världen tvingar gå långa sträckor för att bära hem smutsigt vatten från någon lerpöl.
Forskare visar att det finns ett samband mellan tillgången på rent vatten och BNP per capita. Man har beräknat att inom vissa utvecklingsregioner kommer vattenbehovet att överstiga tillgången med 50 procent år 2030.
Nu är det ofta kontrollen över oljan som är orsak till krig och konflikter. I framtiden kan striden om vatten vara orsak till krig och konflikter.
Samtidigt förundras jag över hur lättlurade och manipulerade vi är, inte minst när det gäller synen på vatten. Trots ett överflöd av rent dricksvatten i våra kranar, släpar vi hem mängder med flaskvatten från affärerna.
Utöver en fast avgift kostar vårat kommunala dricksvatten 6 kronor per kubikmeter, vilket ger ett literpris på 0,6 öre.
Häromdagen roade jag mig med att köpa en flaska bubbelvatten. 2 deciliter till en kostnad av 16.95 kr. Det ger ett literpris på 84.75 kr. Det betyder att flaskvattnet är drygt 14 000 procent dyrare än kranvattnet, så de här bubblorna måste vara värda sin vikt i guld.
Dessutom är det en glasflaska som ska återvinnas, vilket kostar både pengar och energi.
Till råga på allt kommer flaskvattnet från England och då tillkommer allt vad transporter för med sig i form av energiåtgång och miljöförstöring.
Man får väl trösta sig med att den här galenskapen i alla fall bidrar till att öka den heliga tillväxten. BNP stiger och välståndet blir högre. Eller har vi tagit oss vatten över huvudet?
Rolf Waltersson
Eskilstuna
