Mordet på Olof Palme:

Vittnesmål om koppling mellan Sydafrika och svenska Säpo

Journalisten Lars Borgnäs aktualiserar i en debattartikel i Aftonbladet (15e oktober) om mordet på Olof Palme en möjlig koppling mellan den svenska säkerhetspolisen och den sydafrikanska apartheidregimen.

Borgnäs har ända sedan mordet på Sveavägen den 28 februari 1986 ägnat stor energi åt att undersöka omständigheter kring dådet; och åt den efterföljande polisutredningens förehavanden.

I debattartikeln lyfter han fram ett vittnesmål från en tidigare civilanställd på Säpo. Dagarna efter mordet mordet såg hon en man i vit t-shirt och blå jeans eskorteras av två kostymklädda Säpo-män. De tre männen tog ”hemliga hissen” ner till garaget. Mannen i t-shirt, som ”såg trött ut”, väckte vittnets intresse. Han framstod som en främmande fågel i korridoren. Dessutom ”såg han bra ut”.

Tio år senare aktualiserades det så kallade Sydafrika-spåret. Inför en sydafrikansk domstol – den så kallade sanningskommissionen – påstod den före detta översten och torteraren Eugene De Kock att den sydafrikanska säkerhetstjänsten varit inblandad i mordet på Olof Palme. De Kock hävdade att en officer från det till Sydafrika angränsande rasistiska Rhodesia (idag Zimbabwe) var en av de inblandade. Hans namn var Anthony White. De Kocks utpekande av White följdes av instämmanden från andra före detta aktiva inom säkerhetstjänsten.

När vittnet från Säpos korridor 1986 tio år senare i en Rapport-sändning såg en porträttbild av White reagerade hon direkt, och ringde Palme-utredningens åklagare Jan Danielsson. Denne sa att han skulle återkomma, men gjorde inte så.

En stark opinion i Sverige krävde att Sydafrikaspåret skulle utredas. Danielsson och spaningschefen Hans Ölvebro begav sig till Sydafrika för att ställa frågor. Flera sydafrikanska källor har hävdat att de två svenskarnas intresse inte verkade särskilt starkt. Vid denna tid hade åklagarna och den så kallade Palmegruppen bestämt sig för på nytt, på basis av ”nya uppgifter”, försöka väcka åtal mot den i Sollentuna bosatte missbrukaren och småtjuven Christer Pettersson.

Redan dagarna efter mordet hade ordföranden för Civilförsvarsförbundet Karl-Gunnar Bäck lämnat in ett tips, till Hans Holmérs spaningsledning, från en källa inom den brittiska säkerhetstjänsten. Tipset gick ut på mordet utförts av en grupp bestående av den sydafrikanska säkerhetstjänsten i samarbete med svenska affärsmän och en man från Säpo. Bäcks inlämnade uppgift till Palme-gruppen (inspelad på band) försvann, och återfanns aldrig.

Kritiker av Palme-utredningen har hävdat att inriktningen på PKK och Pettersson valdes av bekvämlighetsskäl, och att ett spår inkluderande en främmande stats säkerhetstjänst och någon eller några svenska poliser fick utredarna att – instinktivt eller medvetet – titta bort.

Det finns faktiskt två observationer från mordkvällen 1986 som antyder möjligheten av sydafrikansk närvaro på Sveavägen. I det ena fallet påstår ett vittne att han hört en ”walkie-talkie-man” kommunicera på ett språk som kan ha varit holländska. Afrikaans, det språk som används av boerna (den vita befolkningsgrupp som bar upp apartheidregimen) är en form av ålderdomlig holländska. Ett annat vittne säger sig ha hör en annan walkie-talkie man tala på ett språk som möjligen var schweizertyska. Tyskan som talas i Schweiz har ljudlikheter med afrikaans.

Mördarens kallblodiga aktion för också tankarna till en tränad yrkesmördare, snarare än till en improviserande och berusad A-lagare (Pettersson hade under kvällen konsumerat en sjuttiofemma vodka), som aldrig tidigare använt en revolver.

En vecka före mordet, den 21 februari, hölls i Stockholms Folkets Hus den så kallade Folkriksdagen mot apartheid. ANC:s president Oliver Tambo var närvarande och Olof Palme höll ett tal, som enligt många var hans starkast formulerad tal någonsin, mot apartheidregimen. Talet blev Palmes sista.

Att också apartheidregimens agenter fanns på plats i Stockholm i samband med Folkriksdagen den 21 februari, kan nog betraktas som självklart.

Dessutom förhöll det sig så att mordkvällen den 28 februari 1986 befann sig med stor säkerhet den sydafrikanske säkerhetsmannen och mordorganisatören Craig Williamson i den svenska huvudstaden. Att det förhöll sig så har även åklagarna och poliserna i Palme-gruppen hävdat.

Williamson hade redan 1976 under täckmantel av anti-apartheid-aktivist infiltrerat International University Exchange Fund (IUEF) i Genève. Organisationens mål var att stödja motståndet mot apartheid-regimen i Sydafrika. Svenska socialdemokrater hade en ledande roll inom IUEF, och dess chef hette Lars-Gunnar Eriksson. 1977 förmådde Craig Williamsson Eriksson att anställa honom som informationsansvarig och biträdande chef. 1979 avslöjade den brittiska tidningen Observer Williamson som sydafrikansk agent. Den avslöjade agenten återvände till Sydafrika. Det mest kända av de mord han från Sydafrika organiserade var dödssprängning i Mocambique av den ledande ANC-organisatören och författaren Ruth First. Det kan nämnas att First och Palme hade kontakt, och bland annat brevväxlat.

När Eugene De Kock vittnade i september 1996 pekade han ut fyra personer som inblandade i mordet på Palme. Förutom Anthony White och en man vid namn Roy Allen, handlade det om Craig Williamson. Den fjärde var en svensk, Bertil Wedin.

Redan i maj 1987 publicerade Svenska Dagblade en artikel med påståenden om Craig Williamssons inblandning i Palmemordet, och 1994 uppgav den tidigare teknikern inom den sydafrikanska säkerhetstjänsten – Riaan Stander – till den svenske journalisten Boris Ersson att Williamson var den som planerat mordet på Palme. Enligt Stander gick den mordiska aktionen under kodbeteckningen ”Hammer”.

Den av De Kock utpekade svensken Bertil Wedin, före detta yrkesmilitär och ombudsman i Högerns Ungdomsförbund (det som idag är MUF), uppmärksammades redan de första åren efter mordet. Han verkade som agent åt den sydafrikanska säkerhetstjänsten och åtalades i London för ett inbrott på befrielserörelsens PAC:s kontor. Han är också misstänkt för delaktighet i bombattentat mot mot ANC:s kontor i Stockholm. Wedin bodde 1986 på den turkiska delen av Cypern, och misstankar har framförts om att det var han som, via den turkiska dagstidningen Hurriyet planterade det så kallade PKK-spåret. Wedin skröt inför pressen i England om sina goda kontakter med svenska Säpo, och framhöll att även Säpo var motståndare till Palme.

Att hat mot Olof Palme frodades inom Säpo, liksom inom delar av den svenska krigsmakten är välkänt. Sådana stämningar fanns också inom en högerextremistisk grupptillhörande ordningspolisen i Stockholm. Denna grupp hade även kontakt med apartheid-anhängare i Sydafrika.

Gunnar Wall, uppskattad och respekterad författare till flera böcker om Palme-utredningen ser också de frågor om utredning och icke-utredning – som Lars Borgnäs nu genom sitt debattinlägg i Aftonbladet väckt – som mycket viktiga.

– Det får inte vara så att utredningen viker undan när uppgifter och vittnesmål pekar i en riktning som handlar om en möjlig inblandning från grupper inom etablerade institutioner, säger Gunnar Wall i en kommentar till eFOLKET.

Tomas Widén

Liknande artiklar: