Svenska medier har sedan igår kväll idogt basunerat ut borgarhögerns och de svenska Pentagon-dyrkande militaristernas jubel över att ett nytt och till synes avgörande steg tagits i marschriktning mot ett svensk medlemskap i den kärnvapenbestyckade militäralliansen NATO.
Också Socialdemokraternas partiledning klappar förtjust i händerna. För den handlar det nu om att sopa en hel del under mattan och se till att kritiska och förbluffade partimedlemmar håller käften.
Sveriges regeringsföreträdare har nu fäst på papper en utfästelse om att bekämpa den sekulära och feministiska vänsterorganisationen PYD och dess miliser YPG och YPJ. Inte med ett ord andades s-ordföranden Magdalena Andersson någon kritik mot detta, när hon i morse intervjuades i radions P1.
I november 2021 undertecknade de svenska socialdemokraterna ett dokument som avslutades som följer:
PYD gick nyligen ut med en vädjan till omvärlden om bistånd i hanteringen av lägren med tusentals IS-fångar som PYD, YPG och kvinnomilsen YPJ administrerar i Rojava i norra Syrien. Bland annat vädjade man om att stater skall ta hem från lägren medborgare som finns bland de fängslade.
Det kurdiska självstyret i Rojava drabbades nyligen av en fruktansvärd jordbävning och hade dessförinnan drabbats av ytterligare en militär attack från Turkiet. En attack som Sveriges utrikesminister förstående beskrev som “försvar mot terrorism”. PYD-administrationen går på knä, och nya attacker från Erdoğans krigsmakt är att vänta.
Nu ska, enligt den igår mellan Sverige och Turkiet träffade överenskommelsen, PYD-sympatisörer i Sverige rutinmässigt jagas som “understödjare av terrorism”. Samarbetet mellan SÄPO och den ökända turkiska säkerhetstjänsten MIT ska förstärkas ytterligare.
Och Magdalena Andersson har inga invändningar.
Invändningar från (S) hördes inte heller när Sveriges NATO-utbildade krigsminister Pål Jonson härförleden meddelade att den svenska militären i krig skulle ställas under USA:s befäl.
Som vi minns lyste protester med sin frånvaro även när Trumps:s krigsminister James Mattis förklarade för Peter Hultqvist och den socialdemokratiska regeringen att någon svensk ratificering av FN-resolutionen mot kärnvapen inte skulle få komma på fråga. Den socialdemokratiska regeringens ledamöter bockade så att de svettiga pannorna slog i golvet, och förklarade att självklart skulle resolutionen förpassas till papperskorgen. Att Sverige varit mycket aktivt i framtagandet av FN-resolutionen spelade ingen roll, nu när general Mattis morrande slog näven i bordet.
Även Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar intervjuades igår. Hennes budskap var att visserligen har partiet varit emot ett NATO-medlemskap, men att man respekterar det beslut som riksdagens majoritet har tagit.
Men det handlar inte om “respekt”. Och vår uppfattning är att det definitivt inte handlar om att ge upp kampen. Vänsterpartiet borde naturligtvis i stället för att rodnande slå ner blicken och rulla med tummarna söka samarbete internationellt med antimilitaristiska socialistiska partier och grupperingar. Samtidigt som partiet här i Sverige måste verka för uppbyggandet av en bred och aktiv antimilitaristisk folkrörelse. Vänstern kan inte rulla med tummarna och drömma om regeringstaburetter när utvecklingen går mot en USA-styrd militaristisk SÄPO-stat.
Och det första Vänsterpartiet borde göra är förstås att riva upp beslutet att ställa sig bakom gödningen av det militärindustriella komplexet Det bedrövliga ställningstagandet att i enlighet med NATO-direktivet godkänna en militärbudget på minst två procent av BNP måste tas tillbaka. Och ersättas med det självklara:
Inte en kvinna, inte en man, inte en krona till den svenska NATO-krigsmakten!
