Miljöminister smutskastade ungdomars klimat-engagemang. Ljög och tvingades avgå.

Ibland överträffar verkligheten dikten. Så är fallet med de senaste dagarnas uppståndelse kring en belgisk miljöminister. Landet har sedan i höstas varit centrum för omfattande klimatdemonstrationer. De senaste veckorna har tiotusentals ungdomar skolstrejkat i den svenska klimataktivisten Greta Thunbergs anda. En utveckling som kan tyckas helt naturligt i förhållande till de larmrapporter om klimatet som talar om ett allt skarpare läge, ett allt större behov av att göra någonting. Men en kristdemokratisk miljöminister i Flandern, där den belgiska skolstrejksrörelsen startade, tycker annorlunda. Mycket annorlunda.

Joke Schauvliege. Foto: Werktuigendagen.

I tisdags tvingades ministern, Joke Schauvliege, att avgå. Hon hade då gjort sig totalt omöjlig genom att hävda att hon av landets säkerhetstjänst fått reda på att andra krafter än ungdomarna själva låg bakom klimat-strejkrörelsen. Framför en publik bestående av bönder ska hon, enligt brittiska The Guardian, ha sagt att hon vet vem som ligger bakom både de allmänna klimatprotesterna och skolstrejkerna: “Jag har också fått höra detta från statens säkerhetstjänst. Jag kan garantera att jag inte ser spöken och att klimatdemonstrationer är mer än spontana handlingar av solidaritet med vårt klimat.” Enligt henne var det alltså inte eleverna själva som fått idén att strejka en dag från skolan för att visa sitt missnöje med den förda klimatpolitiken, utan någon utomstående, icke namngiven “kraft”.

Hennes uttalanden väckte en våg att kritik mot det politiska etablissemanget i Belgien. Påståendena fick också något mycket oväntat att hända. Nämligen att den belgiska säkerhetstjänsten ansåg sig vara tvungen att gå ut med en dementi, något som i princip aldrig sker. I dementin meddelade säkerhetstjänsten att den aldrig har rapporterat något liknande till Schauvliege, varken muntligt eller skriftligt.

Till en början höll ministern fast vid sin version av verkligheten och hävdade att det alls inte rörde sig om lögner, men möjligen att hon hade gått lite för långt. Detta skyllde hon i sin tur på att hon sovit för lite och varit frustrerad de senaste veckorna. Till belgiska radion sade hon att hon också är människa och kan fela.

Men till slut höll det inte längre. Under en presskonferens i tisdags meddelade miljöministern att hon inte längre kunde fortsätta på sin post:

Det är svårt att fortsätta att fungera som klimatminister under de rådande omständigheterna, meddelade hon.

Belgien har fyra miljöministrar, en för varje region och en på nationell nivå. Men landet har ingen nationell klimatpolitik med sikte på att nå FN:s klimatmål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius till 2030. Samtidigt växer alltså klimatproteströrelsen i landet med stormsteg, inte minst bland de unga, de som kommer att drabbas av den klimatpolitik som förs idag. Tiotusentals skolbarn har strejkat från skolan en dag varje vecka de senaste veckorna i städer som Bryssel, Liège, Namur och Leuven. I likhet med ungdomar i Tyskland, Schweiz, Österrike och Australien. En global skolstrejk för klimatet väntas äga rum 15 mars.

Därför är det kanske inte så märkligt att en miljö- och klimatminister – utan en tydlig och effektiv klimatpolitik att bemöta protesterna med – får spel på det här sättet just nu. Hon har helt enkelt ingenting annat att komma med. Och på ett plan har hon ju rätt. Det är en kraft utifrån som har inspirerat de belgiska skolungdomarna till att strejka. Men det är ingen dold, farlig kraft. Det är den kraft som heter Greta Thunberg och som en dag förra året satte sig utanför riksdagshuset i Stockholm med sin skylt och sin ryggsäck. Den kraft som fick 18-åriga Anuna De Wever i Flandern att göra samma sak och starta organisationen Youth for Climate för alla som vill ansluta sig.

Anuna De Wever har beskrivit Joke Schauvlieges uttalanden som en förolämpning av de unga. Hon undrade också hur det är möjligt för en minister att ljuga på det här sättet.

Emma Lundström

Artikeln tidigare (8/2) publicerad i tidningen Internationalen.

Liknande artiklar: