Peter Widén:
Det var bara ett par dagar sedan som media kunde meddela att den svenska krigsmakten (numera en del av NATO-maskinen) motsätter sej att de planerade vindkraftsparkerna från Åland och ner till Öresund överhuvudtaget byggs.
Generallöjtnant Carl Johan Edström förklarade att vindkraftverken stör övervakningssystemen och försämrar möjligheten att upptäcka inkommande robotar. Därför ska det inte byggas några vindkraftverk, enligt Edström och krigsmakten.
Och Tidölaget lyder. Redan den 4 november meddelade regeringen att de stoppar 13 vindkraftsparker! Beslutet är ett dråpslag mot omställningen till en hållbar energiproduktion. Det handlar 1909 vindkraftverk som inte kommer att byggas. Vindkraftverk som skulle producera mer än 134 Terrawatt-timmar (TWh).
Hur mycket är 134 TWh? Vi får jämföra med Sveriges nuvarande el-produktion. Sverige producerade 2022 170 TWh. Vattenkraften stod för 69,3 TWh (40%), Kärnkraften för 50,1 TWh (29%), Vindkraften för 33 TWh (21%) Kraftvärme för 15,3% (8%) och solkraften för 2,3 TWh (2%).
Förutom el används ju fortfarande, för uppvärmning och transporter, olja, kol och naturgas m.m.
Den totala energianvändningen ligger runt 369 TWh. Mot dessa siffror ska de planerade vindkraftverkens bidrag ställas. 134 TWh är en fyrdubbling av nuvarande bidraget från vindkraft! Hela mängden TWh för elproduktion är ju dessutom idag runt 170 TWh! Militären lägger här in sitt veto mot omställningen till ett hållbart samhälle.
– Har man en stark signalspaningsförmåga och ett radarsystem som är viktigt, vi använder till exempel Patriot-systemet, skulle det få negativa konsekvenser om det vore havsbaserad vindkraft i vägen för sensorerna, säger krigsminister Pål Jonson. (M)
– Dagens besked är ett tufft besked att ge, säger energi- och näringsminister Ebba Busch (KD).
– Det är samtidigt ett givet besked att ge med bakgrund av det säkerhetspolitiska läget och att vi tar försvaret av Sverige på allra största allvar, tillägger hon.
Och hennes högra hand, Romina Pourmokhtari (L) säger att de planerade 13 vindkraftverken skulle medfört en “oacceptabel påverkan på försvarets intresse” om de byggdes.
Tydligare kan väl regeringens omfamning av militarismen inte uttryckas.
Men kan deras rustningsmani och skrotning av klimatomställningen försvaras med “hotet från öster”? Låt oss titta på problemet ur den aspekten.
Putins regim är en reaktionär kapitalistisk sådan som blir allt mer auktoritär. Alla demokratiska socialister vill se regimen falla, oligarkernas från samhället stulna rikedomar socialiseras och Ryssland demokratiseras. Därför bör demokratiska och progressiva krafter som kan utmana Putinregimen få allt vårt stöd.
Men fiendens fiende är inte automatiskt vår vän. Regeringarna i Washington och Västeuropa poserar som demokratins försvarare mot “hotet från öster”. Sanningen är att dessa regimer försvarar sina egna oligarker, miljardärer och storkapitalister, i kampen om världens resurser. I år har varje dag 16 transportplan landat med krigsutrustning i Israel, med avsändarna USA och Storbritannien. Allt för att deras allierade Israel ska kunna fortsätta sin kolonialistiska politik och nu sitt folkmord.
Givetvis ser man Putin som en motståndare men det är ännu mer Kina man riktar in sej på. Vi står inför faran av ett konfrontation, till och med en väpnad sådan, mellan de olika kapitalistiska blocken.
I det ljuset ska man se NATO:s utvidgning och NATO-ländernas extrema rustningsiver.
NATO lägger idag ner 17 gånger mer på militärrustningar jämfört med Ryssland. Enbart USA tio gånger mer än Ryssland. Ryssland har misslyckats med sin plan att införliva Ukraina. Det man, möjligtvis kan nå är att behålla Krim och några delar av östra Ukraina. Man får idag till och med ta hjälp av Nordkorea!
Att Ryssland då idag skulle attackera NATO och Västeuropa är en omöjlighet. Det begriper till och med Putin.
Men NATO utnyttjar situationen för att motivera rustningar som gör krigsmaskinen ännu starkare. Svensk militär känner vinden i ryggen och gör allt för att maximera takten i militariseringen. Den svenska härskande klassen drömmer om en plats i militäralliansens finrum. Krigsminister Pål Jonsson har redan förklarat att svenska fartyg ska skickas till sydkinesiska sjön.
I det ljuset ska vi också se militärens order till Tidölagsregeringen att skrota utbyggnaden av vindkraften. Stärkandet av NATO vid Östersjön är för dessa makthavare långt viktigare än att möta hotet från den pågående klimatkatastrofen.
Dom militära rustningarna är i sej ett hot mot klimatkampen i och med att de tar resurser från det som borde göras och istället lägger dom på krigsmateriel. Den svenska militärens och deras lydiga Tidölag har genom sina beslut att skrota vindkraftsparkerna gett en övertydlig bild av vilka två skilda vägar mänskligheten har att välja på.
Peter Widén
