I kölvattnet på Donalds Trumps beslut att utse Elliott Abrams till USA:s sändebud i Venezuela har en diskussion uppstått om hur medier och politiker i USA och på många håll i världen alltid visat en benägenhet att överse med – och glömma
– handlingar begångna av USA:s regering som varit av sådant slag att de med vanligt språk brukar benämnas ohyggligheter.
Bara sedan andra världskriget och bara i det geografiskt mycket begränsade Centralamerika kan antalet människor som mördats på med stöd eller på initiativ av USA-regeringar räknas i hundratusentals. Den bakomliggande orsaken har stått att finna i den US-amerikanska ekonomiska elitens intresse av samarbetsvilliga regimer. Trots detta beskrivs ofta i medierna syftet bakom USA:s interventioner som om det skulle handla om försvar av demokrati och frihet
. Det vill säga: medierna återger naivt och kritiklöst USA:regeringarnas uppenbart förskönande påståenden om sina egna syften.
Vad gäller Elliott Abrams har nu – inte minst genom ledamoten Ilhan Omars kritiska förhör med Abrams i USA:s kongress – hans fall bidragit till att ställa frågan om mediernas och omvärldens glömska i fokus. Abrams blev allmänt känd under 80-talet då han han som biträdande utrikesminister inom Ronald Reagans administration blev djupt involverad i uppbackande av brutala extrema högerregimer och stöd till diktaturer. Med tanke på att hans ansvarsområde som biträdande utrikesminister var mänsklig rättigheter kom hans praktik att kännetecknats av vad vissa kallat flexibilitet
och andra känslokall cynism
.
I Guatemala förespråkade Eliot Abrams stöd till diktatorn Efrain Rios Montts regim. Montt har av en domstol befunnits skyldig till massmord och tortyr. Antal dödsoffer för den USA- och Israel-stödda regimens brutala framfart beräknas till över 200 000. Men USA:s och Israels insatser i förtrycket av landets ursprungsfolk och blodig undertryckande av Guatemalas politiska vänster har inte blivit domstolssak, vare sig i Guatemala, USA eller Israel.
I El Salvador gjorde sig Abrams känd för att mörklägga blodiga massakrer och samtidigt påstå att regimen gjort fantastiska framsteg på människorättsområdet. De människorättsorganisationer som verkade i El Salvador och som inte delade hans uppskattning attackerades och beskrevs av honom som kommunistsympatisörer
. Att den USA-stödda regimen i byn El Mozote i december 1981 systematiskt mördade i det närmaste samtliga invånare – barn, kvinnor och män – fastslogs av El Salvadors Sanningskommission 1993. Antalet dödade uppgavs av kommissionen till över 500
. Andra källor har uppgivit antalet till möjligen 1 800. Och El Mozote var mycket långt ifrån det enda exempel på urskiljningslös förintelse riktad mot byar och flyktingar.
I Nicaragua verkade Abrams för att kringgå USA-kongressens förbud mot stöd till den högerinriktade terroristorganisationen Contras. Bland annat tog han i hemlighet kontakt med regimen i Brunei för ett bidrag i tio-miljoner-dollar-klassen till kontrarevolutionen.
1986 uppdagades det olagliga, och massiva, stödet till Contras, då Nicaragua lyckades skjuta ner ett transportplan och tillfångata piloten. Medgivanden från denne, USA-medborgaren Eugene Hasenfus, bliv upprinnelsen till den så kallade Iran-Contras-skandalen. Genom mörkade uppgörelser leveranser av olja, vapen och dollar skulle Contras krig finansieras. Inblandade stater, förutom USA:s Reagan-administration, var Iran, Israel och Sydafrika.
Inom ramen för Iran-Contras-utredningen förhördes även Abrams. Under dessa förhör ljög han. I samband med en förnyad undersökning 1991 riktades en serie anklagelser mot Abrams. Som då valde att samarbeta, och erkände att han under kongressförhöret 1986 ljugit.
Abrams kom billigt undan. Han dömdes till övervakning i två år, samhällstjänst i 100 timmar och 50 dollar i böter. Till råga på det blev han 1992 benådad av president Bush d.ä.
Det är möjligt att Abrams vid en tillämpning av de lagar som användes i Nürnberg mot nazistledarna skulle ha klarat sig undan galgen. Henry Kissinger och Ronald Reagan skulle definitivt inte gjort det. Hur som helst hade en tillämpning av Nürnberglagarna för Abrams lett till en betydligt mer kännbar påföljd än 100 dagars samhällstjänst.
Ilhan Omar ställde frågan om varför vi skulle ha anledning att idag tro på ett enda ord från Elliott Abrams. Allt fler ställer nu också frågan om varför medierna i västvärlden kryper för USA-regeringarnas missdåd. Och vad innebär det när Trump nu utser en massaker-förnekare till i praktiken politisk general i Venezuela?
