Bi i krokus. Foto: Rolf Waltersson.

Lite mera om våra pollinerande insekter

Jag har i tidigare inlägg skrivit om insektsdöden och hur viktiga insekterna är för oss människor som pollinerare:

Utan pollinerande insekter blir det mycket svårare att få mat på bordet. Det handlar inte bara om vilken “nytta” vi människor har av dem. Insekter har faktiskt ett egenvärde och spelar roll i den biologiska mångfalden.

Att mängden insekter av olika slag minskar kan delvis ha naturliga förklaringar. Vissa år är det ont om vissa arter. Åren därpå kan de öka igen.

Men en stor anledning till den långsiktiga minskningen av pollinerande insekter vi nu ser, beror på bland annat monokulturen inom skogs- och jordbruk.

Att vi ska ha “välstädat” i våra trädgårdar och parker bidrar också negativt. Insekterna behöver rishögar, murkna träd och grenar och annat “skräp” som fungerar som naturliga insektshotell.

Naturens egna insektshotell kan vara håligheter i gamla träd. Foto. Rolf Waltersson.

Att sätta upp insektshotell är jättebra, men ändå bara en form av “konstgjord andning”. Människan måste leva på ett sätt som gynnar mångfalden så att insekter, och andra djur, har sina naturliga habitat.

Tidigare hade jag borrat en massa hål i ett gammalt dött körsbärsträd. Men nu har det blåst ner. Därför hänger nu ett bihotell på garageväggen.

Jag har läst på. Bihotell sätts lämpligast i österläge så att det är morgonsol. Helst inte sol hela dagarna. Heller inte för högt. 1-2 meter över mark är lagom. Vilket är bra för då kan man iaktta hur insekterna jobbar i sina barnkammare. Hålen ska vara i varierande storlek – från 2 mm till 5-6 mm. De man kan köpa med färdiga bamburör (?) i varierande storlek funkar jättebra.

Är man händig kan man tillverka egna bihotell.

Några exempel på bihotell – art, hålbredd, larver per hål, bomaterial, flygtid, larvens föda.

I Sverige har vi cirka 270 olika arter av vildbin och 37 arter av humlor.

När de hittat ett hotell med passande diameter börjar de bygga ett bo inne i hålet/röret. Bomaterialet kan vara lera, fin sand, växtmassa, utskurna bladbitar och annat.

Sedan fyller de på med föda till larverna. Födan kan bestå av pollen från olika blommor. En del är specialiserade. Småsovarbi vill ha pollen från blåklockor, smörblommebi vill ha pollen från smörblommor och märggnagbi vill ha pollen från ärtväxter. En del bin lägger insekter som föda till sina larver. Björkvägstekeln lägger en krabbspindel per larv som föda. Men pollen är visst den vanligaste födan.

När man väljer växter och blommor till sin trädgård kan man slå två flugor i en smäll, genom att välja växter som de pollinerande insekterna föredrar.

När boet är färdigt lägger bina sina larver längst inne i boet. Mängden larver varierar stort. Från småsovarbi som lägger 2-4 larver i varje hål, till rödmurarbi som kan lägga upp till 30 larver i varje hål.

Bilarver i olika stadier.

När det är klart avslutas det med att biet murar igen ingången till “barnkammaren”. Materialet de murar igen med kan vara jord, lera och kogödsel.

För ett par dagar sedan då det var varmt och soligt stod jag och tittade på där några vildbin flög omkring och provade de olika hålen. Inte för stort, och inte för litet.

Där de valt ett hål blev det skytteltrafik. De flög iväg, kom tillbaka efter några sekunder, kröp in i röret. Ut igen, sen tillbaka och in i röret igen.

Idealet var tydligen att hålet skulle vara så litet att biet inte kunde vända sig. För ibland kröp de in med huvudet före, ibland backade de in i det smala röret.

På kvällen när jag kollade såg jag att i alla fall ett av rören murats igen med en grå massa. Kanske jord och/eller lera.

När ungarna är färdiga inne i barnkammaren, gnager de sig ut genom det igenmurade hålet.

Flygtiden för de nya bibarnen brukar vara under perioden maj – augusti.

Intressant information finns att hitta:

PS. När vi hör om bin tänker vi ofta på tambin i bikupor som lever i samhällen med tusentals individer. Som mest kanske 50 000 – 70 000 i ett samhälle.

Vildbin är solitärer som lever ensamma.

Rolf Waltersson

You May Also Like