Ledare: Hot om kärnvapenanfall mot Nordkorea

Kampen för kärnvapenförbud måste ut på gatorna

I dag (3/9) nåddes världen av budskapet att Nordkorea klockan 05.30 genomfört ett nytt kärnvapentest. Det var mycket kraftigt, och det resulterande skalvet uppmättes till 6,3 på Richter-skalan.

I Dagens Nyheter kunde vi ta del av ledarskribenten Peter Wolodarskis söndagskrönika, med rubriken ”Hotet om ett kärnvapenkrig är på allvar”. En krönika

Donald Trumps reaktion på testet ger starkt stöd åt Wolodarskis uppfattning. I krönikan argumenterar för att Nordkoreanska ledningen agerar mycket överlagt och rationellt utifrån sin strävan att avskräcka USA eller andra från att angripa landet. Irak och Libyen saknade massförstörelsevapen det öde som drabbade regimerna i dessa stater har övertygat Nordkorea om att avskräckningskapacitet är det enda som gäller. Enligt Wolodarski drevs nordkoreanerna i denna riktning från och med Bush-administrationens tillträde.

Ingen seriös bedömare tror att Nordkorea har expansionsplaner, eller att regimen kommer att slå till om man inte utsätts för ett angrepp. Naturligtvis förstår beslutsfattarna i Nordkorea att en konflikt involverande kärnvapen skulle innebära en obeskrivlig katastrof för landet och regimens omedelbara slut.

Wolodarski menar att den nordkoreanska ledningens rationalitet har som utgångspunkt ett allt överskuggande mål att säkra regimens överlevnad. Men det kan finnas en lucka i den rationalitet. Eller kanske till och med två luckor. För det första en överskattning av Trump-administrationens rationalitet. För det andra en underskattning av samma administrations brutalitet och hänsynslöshet.

Donald Trump har medvetet reducerat diplomatin, och han har explicit hävdat att det är bäst om militärerna får fatta besluten. Saker händer snabbare då, och det är bra, enligt USA:s sittande president och till lika överbefälhavare.

Så ser den gällande doktrinen för utrikespolitikens konflikthantering ut.

Vad gäller brutalitet och hänsynslöshet finns det anledning att befara att Trump och hans generaler mycket väl kan tänka sig att offra Sydkorea och närområdet i en ”slutgiltig lösning” av det ”koreanska problemet”. Ödet för Nordkoreas befolkning ägnas förmodligen ingen tanke.

Detta psykopatiska tänkande låg ju också bakom historiens enskilt värsta krigsbrott, USA:s kärnvapenbombning av Hiroshima och Nagasaki 1945.

När detta skrivs (15:38 3/9) har Trump på twitter angripit Sydkorea för deras tal om avspänning. Enligt Trump förstår nordkoreaner ”bara förstår en sak”. Samtidig påstås militära befälhavare från USA och Sydkorea i telefonsamtal ha enats om att vidta militära åtgärder.

Den uppkomna situationen är en brutal påminnelse om hur nödvändigt det är att gå vidare utifrån den av 122 FN-stater förslagna lagen mot användning och innehav av kärnvapen. Det handlar om att bygga upp en internationell folkrörelse mot den psykopatiska mentalitet som ligger till grund för kärnvapnens existens. Den enda ledande politiker av betydelse som visat anständighet i denna fråga är Storbritanniens Labour-ledare Jeremy Corbyn. Genom att understryka att hot om vedergällning också det är oförenligt med anständig moral har han visat vägen. Vedergällning med kärnvapen innebär ju att människor, miljoner människor som lever i ett annat land, anses kunna dödas som kompensation för att människor i det egna landet dödats. En sådan hållning är naturligtvis helt oförenlig med ett humanistiskt och internationalistiskt synsätt.

Corbyns uttalande under den senaste valrörelsen – att han inte under några omständigheter skulle kunna tänka sig att ”trycka på knappen” – upprörde starkt den brittiska högern. I valrörelsens slutskede blev det faktiskt på den frågan som han mest intensivt attackerades. Redan dessförinnan hade brittiska militärer uttryckt åsikten att om Corbyn kom till makten skulle en militärkupp kunna bli aktuell.

Eftersom det är ett upplevt hot från andra stater som får folk att acceptera det ”egna” kärnvapeninnehavet är den tydliga ståndpunkt som Corbyn redovisat oerhört värdefull, och en början till rörelse för anständighet och allas trygghet. Nu har man i medierna börjat kalla FN-konventionen från en 7 juli – som nu ska ratificeras av regeringarna – för ”signalpolitik”. Men det är inte ”signalpolitik” som stunden kräver. Det som krävs är beslutsam pacifistisk realpolitik, framburen av internationell solidaritet och en världsomfattande organiserad folklig rörelse.

Nordkoreas bombsprängning har mottagits med starka protester världen över också från Ryssland, som tillsammans med Kina deklarerat att ”situationen ska bemötas på lämpligt sätt”. I Sverige har naturligtvis åsikter om det nordkoreanska samhällssystemet kompletterat fördömandena.

Också vi på eFOLKET har åsikter om detta samhällssystem. Att det ibland kallas ”socialistiskt” eller ”kommunistiskt” vänder vi oss starkt emot. Dagens Nordkorea har inget med vare sig det ena eller det andra att göra. Den auktoritära dynastiska regimen och mentaliteten för snarast tankarna till religiösa sekter som Livets ord och Knutby. Naturligtvis finns det historiska förklaringar till det rådande tillstånden. En är bakgrunden i en hierarkisk och auktoritär speciell form av feodalism. En annan är det oerhörda lidande som åsamkades folket under det så kallade Korea-kriget 1950-53. Ett krig som kostade minst två miljoner koreaners liv och orsakade en enorm förstörelse. Under ett skede fanns långtgående planer, från USA:s sida, att sätta in kärnvapen.

Idag kränks och förnedras Nordkoreas arbetare och bönder av en regim som får dem att själva att mekaniskt beskriva varje uns av välfärd som ett uttryck för ”ledarnas stora kärlek”! Vi hoppas naturligtvis att Nordkoreas folk en dag kommer att göra slut på förnedringen och kasta den autoritära byråkratregimen över ända. Men detta måste vara nordkoreanernas eget verk!

Och en sak är säker: Donald Trump och hans generaler har inte för en sekund det koreanska folkets väl och ve i åtanke. Varken nordkoreaner eller sydkoreaner, eller något av Asiens folk intresserar i grunden regimen i Washington. Den är bara intresserad av människor som objekt för exploatering, och detta gäller för övrigt även, och i högsta grad, regimens syn på människorna som befolkar USA. Undantagna är den rika minoritet som utgör USA:s härskande klass.

Sammanfattningsvis: Regimen i Washington är oberäknelig och irrationell. Men framförallt ar den brutal och uppvisar psykopatiska drag. Den representerar en makt på nedgång i alla avseenden utom militärt. Detta gör USA-imperiet mycket farligt. Ett kärnvapenangrepp mot Nordkorea kan utösas i morgon dag, utifrån en önskan att demonstrera beslutsamhet och kapacitet. En perversitet som vilar på insikten att man har större militära tillgångar än den övriga världen sammantaget.

Vi vill avslutningsvis hänvisa till gårdagens ledarartikel om fredskampen, och på nytt understryka att en realistisk framgångslinje måste innebära att målmedvetet bygga en beslutsam, kämpande pacifistisk folkrörelse.

Och i denna timme fördöma varje tanke på angrepp mot Nordkorea.

Liknande artiklar:
För mindre än ett år sedan hörde vi dessa två ledare i världen hota varandra
Det finländska public servicebolaget YLE, konstaterade häromdagen att USA och dess allierade vill ha ännu
Mitt i det deprimerande vapenskramlet kommer en god nyhet. Nord- och Sydkorea kommer att marschera
– Vi utesluter ingenting när det gäller vår strävan att uppnå fred i detta land, sa