När kung Carl Gustav med familj firade nationaldagen på Skansen höll han sitt tal till folket som avslutades med:
“Och med de orden vill jag önska er en riktigt glad midsommar”.
Jag ställer mig tveksam till om det finns goda grunder till att fira 6 juni som nationaldag. Igår, 6 juni, hade jag ett inlägg där jag förklarar min tvekan:
Hur många vet varför vi firar nationaldag 6 juni. eFOLKET 6 juni 2022.
Ska vi över huvud taget ha en nationaldag borde midsommaraftonen vara den rätta dagen. Alltså den rätta midsommaraftonen då vi har sommarsolståndet med årets längsta dag och kortaste natt.
Ja, de som bor norr om polcirkeln kan se solen under dygnets alla 24 timmar, förutsatt att det inte är mulet.
På våra breddgrader efter en höst med mörka och gråa dagar och efter en vinter där solen knappt orkar stiga över horisonten, måste solens “höjdpunkt” vara något att fira.
Visst, vi firar redan midsommar. Men vi firar midsommar för sent. Sommarsolståndet infaller antingen 20 juni eller 21 juni.
Men sedan 1952 är det bestämt att midsommardagen ska vara “närmaste lördag efter sommarsolståndet”. Det innebär att vi i år firar midsommarafton med “små grodorna” runt majstången, blomsterkrans i håret, färskpotatis med sill och nubbe och jordgubbar tre dagar för sent. Eftersom midsommaraftonen är rörlig infaller den mellan 20-26 juni.
Det är som om vi skulle flytta julafton till närmaste lördag eller söndag efter 24 december.
Låt oss fira solens återkomst genom att göra solens återkomst till nationaldag. Spika 20 eller 21 juni som fast datum oavsett vilken veckodag det råkar bli. Gör också dagen till en “röd dag” i almanackan.
Jag tror det var det här kungen syftade på när han önskade oss en riktigt glad midsommar.
Kungen och jag har också det gemensamt att vi fyller år sista april.
Hade vi varit födda 1 april hade vi varit riktiga aprilskämt.
Lästips:
- Här önskar kungen “glad midsommar” – mitt under nationaldagsfirandet – SVT Nyheter, 6 juni.
Rolf Waltersson
