Kubas Revolutionära Regering fördömer kraftfullt den parlamentariska statskupp som genomförts mot president Dilma Rousseff.
Avlägsnandet av presidenten, utan att några bevis på korruption eller brott visats varken mot henne Arbetarpartiet (PT) eller andra allierade politiska vänsterkrafter är en aktion av trots mot viljan hos människorna som röstade på henne.
Regeringarna ledda av Luiz Inácio Lula da Silva och Dilma Rousseff genomförde en socio-ekonomisk modell som gjorde det möjligt för Brasilien att gå framåt inom områden som tillväxt med socialt inkluderande, skapande av arbeten, kamp mot fattigdomen och utrotande av extrem fattigdom bland över 35 miljoner brasilianare som tidigare levde under inhumana förhållanden. Inkomstökningar skedde för ytterligare 40 miljoner, inklusive bland sektorer som tidigare var marginaliserade.
Under denna period har Brasilien varit en viktig främjare av Latinamerikansk- och Karibisk integration. Nederlaget för Frihandelsavtalet för Amerika, FTAA, firandetav det Latinamerikanska och Karibiska Toppmötet om integration och utveckling, som ledde till bildandet av CELAC och UNASUR, är övergripande händelser i regionens historia som visar landets ledande roll.
Brasiliens närmande till nationer i Tredje världen, särskilt i Afrika, dess aktiva medlemskap i BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), dess agerande i FN, FAO och WTO bland andra, är ett erkännande av dess internationella ledarskap.
Lika berömvärt har Brasiliens agerande under Arbetarpartiets regeringar varit i avgörande internationella frågor som försvaret av fred, utveckling, miljö och kampen mot hunger.
Ansträngningarna av Lula och Dilma för att reformera det politiska systemet och organisera bidragen tilll partierna och deras kampanjer, liksom stödet till undersökningar mot korruption och för institutionellt oberoende för de organ som utförde dessa undersökningar, är väl känt.
De krafter som för närvarande utövar makt har kungjort privatisering av oljekällor till havs och stopp för sociala program. Likaså proklamerar de en utrikespolitik fokuserad på relationer med de stora internationella maktcentra. Inte så få bland de som fällt presidenten undersöks för korruption.
Det som hänt i Brasilien är ännu ett uttryck för imperialismens och oligarkins offensiv mot de revolutionära och progressiva regeringarna i Latinamerika och Karibien. Detta hotar fred och stabilitet och är rakt motsatt andan och skrivningen av Proklamationen om Latinamerika och Karibien som en fredszon, undertecknat vid det andra toppmötet i CELAC i Havanna i januari 2014 av statschefer och regeringar i regionen.
Kuba upprepar sin solidaritet med president Dilma och kamrat Lula, liksom med Arbetarpartiet, och är övertygat om att det brasilianska folket kommer att försvara de sociala framsteg som uppnåtts och bestämt kommer att motsätta sig den nyliberala politik som andra kommer att försöka tvinga på dem och plundra landet på dess naturrikedomar.
Havana, August 31, 2016.
