Den 16 februari skrev jag ett inlägg här i eFOLKET där jag refererar till en debattartikel i Dagens Nyheter där nio före detta politiker och ambassadörer kritiserar Sveriges närmande till Nato och USA. De nio debattörerna ställer den rimliga frågan: “Varför har Sverige övergett sin politik för fred och avrustning?”
Debattinlägget får Gunnar Jonsson, ledarskribent på DN, att gå i taket. På ledarsidan skriver han:
– Natomotståndarna rycker ut till Rysslands försvar.
Jonsson skriver vidare:
– Hur Ryssland beter sig har ingen betydelse för deras aversion mot USA och Nato.
Det är typiskt för Nato-anhängarna att så fort man kritiserar Nato och USA så är man näst intill landsförrädare som går motståndarens (Rysslands) ärenden.
Oavsett vad man tycker om Ryssland så är det ett faktum att Ryssland är en Östersjönation med landgräns till Östersjön.
Då känns det faktiskt mer “naturligt” med ryska krigsfartyg i Östersjön än med krigsfartyg från USA i Östersjön. USA ligger ju på andra sidan Atlanten och har ingen gräns mot Östersjön.
Det allra bästa vore om det inte fanns några krigsfartyg alls i Östersjön.
Jag är ingen anhängare av despoten Putin och den politik han står för. Men jag är heller ingen anhängare av den amerikanska politiken “Make America great again”.
Vapenskramlet och tuppfäktningen mellan stormakterna USA, Kina och Ryssland gör i alla fall mig förskräckt. Beträffande Nato så är det huvudsakligen USA som “visar vägen”.
Nu läser jag att Nato ska utöka sin “militära närvaro” i Svarta havet.
Undrar vad som skulle hända om ryska militärfartyg ständigt bevakade den US-amerikanska Atlant- och Stilla havs-kusten samt Mexikanska golfen tätt intill USA:s territorium.
Undrar vad som skulle hända om det var Ryssland som omringade USA med hundratals militärbaser?
Men att USA omringar Ryssland med en massa militärbaser kan alltså inte uppfattas som vare sig hotfullt eller provocerande.
Man behöver inte “försvara Ryssland” för att sätta sig in i att Ryssland känner sig omringat. Vapenskrammel och militär kapprustning måste ersättas av nedrustning, inte minst av atomvapen, och av diplomati.
Vill Sverige vara en av de trovärdiga diplomatiska rösterna är det inte smart att så ensidigt sluta upp på USA:s och Nato:s sida.
Själv är jag ingen anhängare av vare sig Nato, Ryssland eller USA. Jag tror inte att man i grunden löser konflikter med militära medel.
Vill man vara på den “säkra sidan” är det nog säkrare att hålla sig utanför den militära tuppfäktningen mellan stormakterna.
Det behövs fler fredsduvor – inte fler militära drönare.
Rolf Waltersson
