Den reaktionära antisocialistiska regimen i Moskva har idag tillkännagett att den för att uppnå sina imperiedrömmar ämnar kasta ytterligare 100 000-tals av landets medborgare till krigets slaktande. För furstens lögner ska ytterligare tiotusentals ukrainare och ryssar slängas i massgravarnas lera och förtvivlan och obeskrivbar sorg ska gastkrama länderna, från Kiev till Vladivostok.
Det främsta hoppet måste nu ställas till att det folkliga krigsmotståndet som en reaktion på de senaste händelserna kan kliva fram och organisera den breda antimilitaristiska rörelse som krävs för att stoppa kriget och som samtidigt kommer att kunna leda till att den ny-tsaristiska kapitalistregeringen under Vladimir Putin vräks på historiens sophög.
I Väst pågår nu en propaganda vars syfte är att framställa saken så som att Putin verkställer det som “ryssarna vill”. Unkna betraktelser över den speciella “ryska folksjälen” vädras. Ukrainska kulturgrupper vägrar ha kontakt med ryska, med argumentet att de är “toxic” (giftiga). Sveriges radio intervjuar en exil-rysk poet som menar att världen bör gräva ett djupt dike runt Ryssland, och fylla diket med krokodiler. Redan tidigt stoppades Södra bergens balalajkor från att medverka i en mot Putins angrepp på Ukraina arrangerad protestsammankomst. Detta med argumentet att balalajkor är ryska instrument!
I ukrainska propagandan upprepas hela tiden att “ryssarna dödar oss för att vi är ukrainare”, och att eftersom “endast” 20 procent, enligt några opinionsundersökningar (gjorda i Ryssland!), förklarat sig vara emot kriget kan man säga att “ryssarna stödjer kriget”.
Men det är till de 30 miljonerna ryssar som idag öppet vågar säga att de är emot kriget som hoppet står! Och vi kan vara förvissade om att det bland de övriga 80 procenten finns många som, om krigsmotståndet i organiserad form träder fram, kommer att ansluta sig. Hur självklar är då inte vår plikt att nu, på alla de sätt som är möjliga, solidarisera oss med Rysslands anti-militarister?!
Vårt hopp står inte till de politiska strömningar i Ukraina som odlar och propagerar folkhat. Och vårt hopp står inte till ledningarna Washington, London och Paris, som i dessa dagar falskt och cyniskt spelar rollen av humanitetens riddare.
Vårt hopp står till folken, och folkens förbrödring. Och om de kärnvapenbestyckade cynikerna, falskspelarna och de chauvinistiska demagogerna nu ska kunna besegras, är solidariteten med Rysslands socialister och krigsmotståndare av oändlig vikt!
