Andrej Kurkovs roman Grå Bin har nyligen i översättning nått oss svenska läsare. Författaren föddes i Ryssland år 1961 men är bosatt sedan treårsåldern i Ukrainas huvudstad Kiev. Han räknas till det landets mest lästa och hyllade författare.
Bland de romaner han skrivit märks bland andra Döden och Pingvinen från 1996, Presidentens sista kärlek (2009), Pingvin försvunnen (2007) och de helt nyskrivna Dagbok från en Invasion och Grå Bin. Den svenska översättningen av den allmänt hyllade romanen Grå bin är utgiven på Bokförlaget Natur och Kultur, och är översatt till svenska av Ylva Mörk.
Grå bin är en lågmäld berättelse från det nutida krigshärjade Ukraina. Själva platsen där romanen inleds är i Donbass, beläget i den östra delen av landet. Där bor Sergej Sergejitj. Han är drygt 40 år, men har gått i förtidspension på grund av att han ådragit sig stendammslunga. Han jobbade i många år som inspektör inom gruvnäringen. Nu har han ett stort intresse som han ägnar sig åt, och det är biodling. På tomten där han bor i den lilla byn Malaja Stargradovka har han sex bikupor. Dessa kupor lägger han ner hela sin själ i.
I byn bor bara två personer. Det är vår vän biodlaren och hans trätobroder från ungdomen. Alla de övriga i byn har flytt därifrån på grund av kriget. Denne lågmälde enstöring bestämmer sig helt plötsligt en dag för att bryta upp från den lilla byn för att i stället ge sig ut och försöka bygga upp ett nytt liv på någon annan plats i Ukraina.
Romanens händelseförlopp utvecklas till en så kallad road trip genom det krigshärjade landet. Biodlaren som han kallas i boken färdas genom en mängd olika städer och byar som vi har lärt känna genom nyhetsförmedlingen efter den 24 februari och Rysslands angrepp. Biodlaren åker i sin gröna Lada med sin släpkärra efter. I kärran han har sina kära bin. Han färdas genom de nu krigshärjade städerna Donetsk, Meritopol, Luhansk och han kommer så småningom ner till den av Ryssland 2014 ockuperade Krim-halvön.
Under sin road trip träffar Biodlaren på en mängd olika människor som han slår sig i slang med. Blir han erbjuden en säng för natten betalar han förstås med en burk honung. Tilläggas skall att man under läsningen får veta även en hel del om hur det är att ägna sig åt biodling. En syssla som i berättelsen framstår som både trevlig och inte minst nyttig.
Men under den här bilfärden genom ett hårt krigsdrabbat Ukraina råkar han förstås på en hel del problem. Han blir stoppad flera gånger av både rysk och ukrainsk militär, som vill se hans pass.
Biodlaren färdas genom byar och städer, och ser hur skolor sjukhus och vägar ligger i spillror.
Att författarens alla utgivna romaner är bannlysta i Putins Ryssland är inte så svårt att räkna ut. Grå bin kan vara en fin och lite lågmäld inkörsport till ett av det nutida Ukrainas mest intressanta författarskap. Hur det hela slutar för vår vän biodlaren ska inte avslöjas..
Tilläggas ska också att författaren har studerat vid Kievs statliga Pedagogiska Institut 1983. Därefter jobbade han som journalist under några år innan han tog steget över till att bli författare. Han är nu ordförande i Pen-klubben i Ukraina.
Kjell Andersson
