David Ericsson är född (1958) och uppväxt i södra Stockholm och han har under större delen av sitt verksamma liv varit yrkeschaufför. Bredvid det jobbet har han skrivit ett tiotal novellsamlingar och romaner, samt även en deckare.
En novellsamling av David Ericssons heter Truck Stop, och gavs ut 1999 på Ordfront. Den följdes av romanerna Redlight (Ordfront 2001) och TaxFree (Orfront 2004).
Truck Stop inleds så här: “Jag är trött, trött av det jävla vinterregnet mot lastbilens framruta och gör att blicken över vägen går i vågor”. Berättarjaget svänger då in på en större rastplats belägen bara någon mil väster om Eskilstuna, vid E20 som går mellan Stockholm och Örebro samt vidare ner mot Västergötland och Göteborg. Det är nu fredag eftermiddag och David är på väg hem till Stockholm men när han en stund senare passerar Eskilstuna, klockan är då kvart över tre på eftermiddagen, får han ett telefonsamtal från sin chef i Stockholm. David blir då tillfrågad rörande ett nytt jobb. Det handlar om en “långstyrning” som han kallar det. Upp till Jämtland. Det ska ske över den kommande helgen eftersom det är bråttom med den transporten.
Först blir David lite sur på sin chef men ångrar sig och tar långstyrningen iallafall. Den ska han göra tillsammans med tre av hans kollegor som förstås också är yrkeschaufförer. De heter Carola, Lasse Lyft och Sebastian.
Hur den här långstyrningen blir sen de kommande dagarna och nätterna handlar novellen om bland annat. Har man inte tidigare förstått hur det är att vara yrkeschaufför, som innebär att sitta bakom ratten i en långtradare i ur och skur, så blir man här upplyst om detta; om slitet och stressen.
Det blir en sorts sport för de fyra chaufförerna när de sen ska ta sig ner till Trelleborg med sin tunga last i snöyran. De gör allt för att undgå poliskontroller. Det beror då på att deras färdskrivare i långtradarna inte är helt korrekta. Författaren vill här påvisa det fusk som kan förekomma inom åkeribranschen.
Allt detta bidrar till både både dramatik. Och läsaren får en inblick i yrkeschaufförernas jargong, som kan vara hård ibland men oftast präglad av solidaritet och värme.
I romanen Redlight vidgar författaren perspektivet och skriver om hur det kan vara att köra långtradare nere i Europa. Han besöker då bland annat de så kallade Benelux länderna. Vad som slår mig som läsare är bland annat hur chaufförerna samarbetar ute på vägarna . De hjälper förstås varandra i olika situationer och håller tät kontakt med sina biltelefoner. Det är därför man som privatbilist ibland kan se tre och ibland flera långtradare ligga efter varandra ute på E20 eller E22, till exempel. Så man ska nog inte sitta och bli irriterad när man kommer ifatt såna kolonner av långtradare. Det gör de oftast inte för att jävlas med oss privatbilister. Det finns en orsak och tanke bakom varför de gör så.
I Tax Free vidgar David Ericsson perspektivet ytterligare. Han skriver om vad som då händer med hans åkeri. Det köps nämligen upp av ett större utländskt. Vilket bland annat innebär att konkurrensen blir om möjligt ännu värre. Det nya åkeriet anställer yrkeschaufförer från Östeuropa. De i sin tur får väldigt låga löner. Vilket slår tillbaka på de svenska chaufförernas löner.
Vad författaren alltså vill peka på är hur den så kallade globaliseringen slår mot åkeri branschens arbetare i Sverige och utomlands.
Sammantaget ger dessa tre böcker en mycket fin inblick i hur det är att vara yrkeschaufför nuförtiden. Läsaren får veta att det inte bara handlar om att stirra på vägen åtta timmar om dan.
David Ericsson fick nyligen motta LO:s Ivar Lo-pris för sitt rika författarskap. David Ericsson är även verksam som frilansjournalist . Han har som frilans skrivit i Dagens Nyheter, Ordfront Magasin, Transportarbetaren, Situation Stockholm och Arbetet.
Kjell Andersson
