PÄR SALANDER:
I KD:s partiprogram kan vi läsa att den kristna värdegrunden innebär att varje människa “har samma absoluta och okränkbara värde”. KD “vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta” och “sträva efter social rättvisa, utjämna strukturella orättvisor”. Vidare att FN tyvärr är “handlingsförlamat på grund av vetorätten i säkerhetsrådet”, då vi skulle “behöva ett mer effektivt FN som kan agera resolut”. Dessutom att “det behövs en regering i Sverige som vågar föra en utrikespolitik värd namnet – en politik som står upp för mänskliga rättigheter”.
Det låter vackert. Men prövar vi dessa ord genom att granska KD:s position i Israel-Palestina konflikten så undrar jag om jag läst fel program.
Vad gäller FN-systemet så är det nu så att FN i en mängd resolutioner inte har lamslagits av vetorätten. Enligt Le Monde Diplomatique har Säkerhetsrådet fram till 2009 antagit 31(!) resolutioner som fördömer Israels agerande, men som Israel helt ignorerar. Det är alltså i första hand Israel som handlingsförlamat FN. Flertalet av dessa resolutioner tar upp olika aspekter som också uttrycks i senare resolutioner, som i resolution 2334 från 2016. Säkerhetsrådet fördömer:
alla åtgärder som syftar till att ändra den demografiska fördelningen, karaktären och statusen på det Palestinska Landområdet som ockuperats sedan 1967, inklusive Östra Jerusalem, inklusive, inter alia, konstruktionen och expansionen av bosättningar, inflyttandet av israeliska bosättare, konfiskering av land, förstörandet av hem och fördrivning av civila palestinier, i brott mot internationell lag och relevanta resolutioner
Resolutionen beskriver olika aspekter av Israels agerande mot den palestinska befolkningen som rimligtvis kan sammanfattas under begreppet nybyggarkolonialism. Målsättningen har inte ändrats sedan Israels grundare och landsfader, David Ben Gurion, i oktober 1937 skrev:
– Vi måste fördriva araberna och ta deras plats.
Israel är på god väg – i dag finns bara spillror kvar av det historiska Palestina. Internationella Brottmålsdomstolen i Haag reser nu frågan om Israels agerande, då det finns “rimliga skäl att tro att man begått, eller begår, krigsbrott på Västbanken, i Östra Jerusalem och på Gaza-remsan”.
Som vi såg inledningsvis så vill KD solidarisera sig med de svaga och förtryckta och stå upp för mänskliga rättigheter samtidigt som man vill att FN och internationella juridiska instanser skall stärkas och kunna agera “resolut”. I konsekvens därmed förväntar sig läsaren då rimligtvis att KD lyfter de utsatta, dvs palestinierna, och föreslår påtryckningar gentemot Israel så att Säkerhetsrådets resolutioner får genomslag. Men icke det. Inte ett kritiskt ord mot Israels politik, men däremot ett fördömande av Sverige som, i ett försök att synliggöra den svaga parten, erkände Palestina som stat. KD uttrycker också en önskan att, som USA, dra in biståndet till FN:s hjälporganisation för fem miljoner palestinaflyktingar. Som motiv anges bl.a. att organisationen inte lyckats lösa “flyktingarnas problem” då man inrättat “permanenta flyktingläger”. Man kan kritisera FN för mycket, men att ge FN skulden just för detta är stötande. Flyktingsituationen permanentas därför att Israel förvägrar palestinierna att återvända, i strid mot upprepade FN-resolutioner. Däremot ges varje person som kan visa sin judiska tillhörighet rätten till medborgarskap, även den som aldrig satt sin fot i Israel. Israel definierar sig nu som en “judisk stat” och arabiskan har avskaffats som officiellt språk. Här görs skillnad på människa och människa. Hur detta går ihop med partiprogrammets ord att varje människa ”har samma absoluta och okränkbara värde” är en gåta. Vidare vill KD att Sverige, som USA, skall flytta ambassaden till Jerusalem i strid med Säkerhetsrådets resolutioner och, kan tilläggas, även i strid med EU:s hållning i frågan.
Summa summarum: KD:s vackra ord om solidaritet med svaga, att stå upp för mänskliga rättigheter och verka för ett starkt FN-system har ingen trovärdighet. Man skyddar den starke, slår mot den svage och ignorerar rättigheter i enlighet med FN-systemet. När KD:s Lars Adaktusson återkommande frikänner den israeliska staten och lägger skulden i konflikten på stenkastande palestinska ungdomar och Hamas så lägger han, i analogi med misshandelsrelationer, skulden på den misshandlade. Det är en rättsvidrig logik. Man kan kritisera Hamas, men palestinierna är, som journalisten Nathan Shacher uttryckt det, “ett maktlöst folk som måste låta sig skjutas för att höras”.
För en tid sedan hörde vi att ytterligare en iransk kärnfysiker har mördats. Det finns mer än starka skäl att tro att Israel, med stöd av USA, ligger bakom. Vi vet nämligen, inte minst genom den israeliske journalisten Ronen Bergmans digra forskning, att Israel, från mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte 1948 till i dag, har en diger lista på politiska mord. I dagarna nås vi vidare av att Israel framgångsrikt vaccinerar sin egen befolkning mot covid. Däremot tar man inte på samma sätt ansvar för att vaccinera palestinierna på den ockuperade Västbanken. Detta är ett brott mot internationell rätt – ockupationsmakten har ansvar för de ockuperades hälsa. Vi nås också av att den erkända människorättsorganisationen B’Tselem i Israel nu betraktar Israel som en apartheidstat. Men det bekymrar nog inte heller KD eller Adaktusson.
KD ger Israel fria händer. KD deltar på så sätt också aktivt i undermineringen av internationell lag och FN-systemet. Den vackert klingande kristna värdegrunden saknar all trovärdighet. Hyckleriet är påtagligt.
Pär Salander
eFOLKET-läsare i Umeå
