Kontinentalplattor som rör sig
människa, så liten du är
så lätt att krossa
och allt du byggt upp
är bara stickor och strån.
Din mullrande magvärk
bryr sig jorden inte om
den har sin egen agenda
dina eruptiva känslor
betyder inget i det stora.
Ditt fåfänga krigande
och sökande efter upphöjelse
rasar ner i den rykande gropen
vi sträcker ut våra händer
och fattar tag i dem som ännu rör sig.
Eller så vänder vi oss bort
fyllda till brädden av förnekelse
slår händerna för ansiktet och säger:
”nu orkar jag inte med fler
katastrofer”.
Lena Staaf
