Kärnkraften räddar varken klimatet eller elbilen

Energi och klimat 4

För en vecka sedan hade tidningen Expressen en debattartikel som argumenterade för utbyggd kärnkraft i Sverige. De bägge debattörerna Bengt Pershagen och Jacob Weitman pekar där på att om vi i Sverige skulle ersätta dagens fordonsflotta med elbilar, så behövs mer elenenergi från andra energikällor, när vinden inte blåser och solen inte skiner. Då är enligt dessa skribenter kärnkraft det enda realistiska alternativet.

De skriver:

”Följande räkneexempel belyser önsketänkandet i den svenska energipolitiken. Sverige har i dag cirka 5 miljoner personbilar som svarar för närmare 80 procent av alla persontransporter. Med målet att fossildrivna bilar skall fasas ut och ersättas av eldrivna bilar uppstår frågan varifrån laddningslen i de ”två hålen i väggen” skall hämtas på ett miljövänligt och ekonomiskt försvarbart sätt, (…)

Antag att det en kall vinternatt står 2,5 miljoner elbilar på laddning, och att vardera drar ca 2 kW (10 A vid 230 V). Den erforderliga effekten är då 5 miljoner kilowatt eller 5 000 MW, vilket momentant motsvarar drygt 5 stora kärnkraftverk. Årsförbrukningen av el för laddning av 2,5 miljoner bilar skulle uppgå till cirka 7,5 TWh eller för alla våra bilar 15 TWh. Som jämförelse kan nämnas att de tre Forsmarksreaktorerna år 2015 producerade 8,21 TWh el.”

Pershagen och Weitman hänvisar dessutom till en studie som genomförts vid Kungliga Tekniska Högskolan, där det konstateras att även om man inte tar hänsyn till målet om fossilfri bilkörning, så skulle det ändå uppstå en kapacitetsbrist i det svenska elnätet om all kärnkraft ersätt med vind, sol och ”effektivare utnyttjad” vattenkraft.

Vad man än anser om kärnkraft, så pekar ändå Pershagen och Weitman på en av elbilarnas svaga punkter. Det är inte så enkelt att ersätta bensin och diesel med enbart vind- och solenergi. De flesta elbilar – utanför Sverige och Norge – drivs förmodligen idag med elenergi som har producerats i kraftverk som drivs av fossila bränslen eller uran.

Lösningen på problemet att vind och sol inte kontinuerligt kan produceras elenergi heter dock inte kärnkraft. Uranet är inte heller en oändlig kraftkälla. Uranbrytningen är redan idag kontroversiell efter som den leder till att stora områden förgiftats. Dessutom har man under det mer än ett halvt sekel, som kärnkraften har utnyttjats, inte lyckats lösa problemet med det radioaktiva avfallet.

Katastrofen vid det japanska kärnkraftverket i Fukushima för drygt sex år sedan visade både hur farlig kärnkraften är och hur stora områden som blir förgiftade under lång tid vid en olycka. Fortfarande 30 år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, så får svenska vildsvin i sig så mycket radioaktivitet genom sin föda, att deras kött är oätligt.

Att ersätta fossila bränslen med kärnkraft kan vara som att komma ur askan i elden. Och dessutom: Ett kärnkraftverk fungerar inte som ett vattenkraftverk, där man sparar vattnet i vattenmagasin, det vill säga dammar och uppdämda sjöar, när elkraften inte behövs. Att starta upp och stänga ner ett kärnkraftverk är inte så enkelt som att stänga av och sätta på vattenflödet till ett vattenkraftverk.

Pershagen och Weitman pekar inte på en lösning av problemet med att ersätta fossildrivna fordon med eldrivna fordon. De visar istället hur omöjlig en privatbilism av dagens dimension är om man går över till eldrift. Och då handlar deras exempel ändå om Sverige, ett av de fyra länder*, där det är enklast att ersätta bensin och diesel med eldrift. Hur detta ska kunna genomföras i kontinentala Europa – vare sig med eller utan atomkraft – kan nog ingen ge ett svar på.

I sin bok Slutkört skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson om den omställning som kommer att bli nödvändig då de fossila bränslens fasas ut: ”Ett av de tekniska system vi enligt alla rimliga bedömningar behöver byta ut är massbilismen, ett transportsystem som bygger på att merparten av allt gods fraktas på vägar och att de flesta resor sker med egen bil.”

”Hårdlansering av elbilen pågår”, skriver Katarina Bååth den 9 oktober i år i Etc:s Örebrotidning Elbilen är inte vår miljöfrälsare : ”… de vackra orden om elbilens miljöförträfflighet är så många och så stora att det är lätt att tro att elbilen är frälsaren. Bilen som ska rädda oss från jordens undergång. Den undergång som vi med hjälp av enorma utsläpp av växthusgaser i atmosfären, kör mot i full fart…

… Vi måste förändra vårt tankesätt. Att resa och transportera sig kan inte längre vara lika med att åka bil. Vi måste ställa om i våra huvuden. Faktum är att de utsläppsminskningar vi nu gör tack vare elbilen och andra fordon med miljövänligare bränsle äts upp av att vi åker mer och mer bil. Just nu är det ett nollsummespel.”

Men i Etc finns även tron på elbilen som en frälsare, där kan man nämligen läsa: ”Inte heller energiuttaget till en framtida elbilsflotta ska vara något större problem” skrev nämligen Etc-medarbetare Adolfo Dias den 30 juli i år.

Även Etc:s ägare Johan Erhenberg betonar i en ledare den 11 augusti i år hur enkelt det är för Sverige att gå över till ett fossilfritt samhälle: ”Ett nytt fossilfritt trafiksystem är faktiskt rätt enkelt för oss. Vi är så få att det räcker med induktionsladdning för elbilarna på motorvägarna, några nya järnvägsbanor (höghastighetståg eller hyperloop) och så är det löst.” se etc – Bilsamhället överlever.

Nej, det kommer inte att vara enkelt i Sverige att fasa ut fossilberoendet, trots att vi är ett glesbefolkat land och har gott om vattenkraft. Än värre kommer det att bli för andra länder med mycket större befolkning och mycket mindre vattenkraft som kan användas när vinden inte blåser och solen inte skiner.

Tyskland med åtta gånger fler invånare och därmed också många gånger fler bilar, håller på att avveckla sina kärnkraftverk. Dessutom har man mycket mindre andel vattenkraft än Sverige. Frågan är hur ska Tyskland klara av att driva en fordonsflotta på minst 20 miljoner, kanske upp mot 40 miljoner bilar, en vinterdag då vinden inte blåser och solen inte skiner.

USA är ju stort och alltid blåser det någonstans och alltid skiner solen någonstans, med hur mycket kan elnätet byggas ut för att se till att elströmmen kommer till de minst 100 miljoner – kanske upp mot det dubbla antalet – bilar som varje dag far runt på USA:s vägar. Det kommer att gå åt väldigt mycket koppartråd, en metall som snart är en bristråvara.

Naturligtvis är idén att ersätta dagens snabbt växande fossilbilsflotta med elbilar helt orimlig. Om elbilar skulle ersätta dagens fordonsflotta – och morgondagens kommer att vara ännu större – hur ska elen räcka till? De, som påstår att en omställning från fossil energi till fossilfri energi är enkelt, lurar människor.

Men eftersom tillgången på fossil energi kommer att minska – och det ganska snabbt under 2020-talet, så är en omställning nödvändigt även om det inte hade behövts på grund av klimatfrågan. Ju förr och ju snabbare vi kan genomföra omställning desto bättre.

Omställningen måste vara mycket mer genomgripande än att ersätta dagens fordonsflotta med en lika stor och likadan elbilsflotta, och behålla dagens energislukande transportsystem för människor och för varor.

Vi måste också göra klart att denna omställning kräver mycket mer av oss, vi måste helt ändra vårt sätt att leva. Dagens slöseri med jordens resurser måste få ett slut. Och det är vi som lever i den rikast delen av världens som måste genomföra de största förändringarna.

Hans Hjälte