Militarismen kan, och måste, besegras – genom folkens gemensamma fredskamp.
Åter kan vi se hur folkliga rörelser med krav på förbud mot kärnvapen växer i styrka. Gräsrotsrörelsernas ansträngningar ledde den 7 juli i år till en viktig seger för anständighet och mänsklighet när 122 stater, bland dem Sverige, i FN antog en resolution som kräver förbud mot användning och innehav av kärnvapen.
Kärnvapenmakterna, liksom NATO:s medlemsstater – och även Finland – hade bojkottat arbetet med att ta fram resolutionen. De deltog inte ens i omröstningen.
Stormakternas inställning präglades av den sedvanliga arrogansen. Att behandla tredje världens länder som luft, att vid behov slå dövörat till och köra över dem är en gren som de kapitalistiska stormakterna uppövat en ansenlig färdighet i.
Men denna gång fanns för USA och NATO ett särskilt problem. Och det var faktiskt Sverige.
Sverige hade varit aktivt i utarbetandet av resolutioner, och redan innan resolutionen antogs hade man från svensk sida tillbakavisat morrande uppmaningar från USA:s regering.
Efter att Sverige röstat för resolutionen den 7 juli höjde USA:s militaristiska ledning rösten. Försvarsministern, James ”Mad Dog” Mattis skickade ett brev till sin svenske kollega, med budskapet att Sverige nu måste rätta in sig i ledet. Annars skulle Sveriges nära samarbete med Nato omöjliggöras. Storbritannien och Frankrike gav Mattis aktivt eldunderstöd i påtryckningarna mot den svenska regeringen.
Vår krigsminister Peter Hultqvist gick genast upp i stram givakt. Aldrig, aldrig, aldrig skulle den där konstiga resolutionen tillåtas påverka relationen till USA och NATO, bedyrade Hultqvist.
Resultatet blev att frågan om svensk ratificering, det vill säga slutgiltigt undertecknande av resolutionen, först efter valet hösten 2018 kommer upp för beslut i Sveriges riksdag.
Hultqvist har problem. Visserligen avfärder alla borgerliga mediers ledarsidor, SD, M, Kd, L och C unisont och föraktfullt resolutionen. Något problem med riksdagsmajoriteten har alltså Hultqvist och det militaristiska blocket inte i nuläget. Men opinionsundersökningar visar det finns problem med det svenska folkets mening i frågan. Och i riksdagen är det inte bara vänsterpartisterna och ett antal miljöpartister som stöder resolutionen. Även inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen finns utbredda sympatier för den. Ja, även inom regeringen finns företrädare för en linje som innebär att Sverige inte ska krypa för USA:s regering och kärnvapenmakterna. Därav krypskyttet mot utrikesminister Margot Wallström från de borgerliga ledarsidorna.
Så kom då den norska Nobel-kommitténs beslut att tilldela ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) 2017 års fredspris! Inte bra för militaristerna och atombombs-psykopaterna! Gräsrotsrörelsen ICAN hade ju varit drivande i det arbete som resoluterade i FN-resolution den 7 juli!
Följdriktigt bojkottades prisutdelningen i Oslo av de inbjudna diplomaterna från kärnvapenmakterna USA,Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien och Pakistan.
För Peter Hulqvist var det säkert extra oroande att priset till ICAN togs emot av svenskan Beatrice Fihn. Och att hon i alla intervjuer avfärdat den hätska kritiken från atombombskramarna på ett sådant samtidigt stringent och humanistiskt sätt, som osökt för tankarna till Olof Palmes energiska argumentation för en kärnvapenfri värld.
En som också under själva prisutdelningen hade uppenbara problem var den norska statsministern, högerledaren Erna Solberg. Liksom Hultqvist är hon ju totalt lojal mot stormakten USA, och när Fihn efter sitt tal hyllades med ovationer demonstrerade Solberg genom att applådera på ett utstuderat, pliktskyldigt och avmätt sätt.
Beatrice Fihn svarade efteråt på frågan om hur hon ser på Erna Solbergs och den norska regeringens inställning att hon sätter sitt hopp till det norska folket.
Ja, så måste den fortsatta striden föras. Folken i Norge, Sverige, USA, Ryssland, Storbritannien och över hela världen ska gemensamt skjuta psykopaterna och militaristerna åt sidan. Den perversa tanken att det någonsin på något sätt skulle kunna vara försvarbart att använda de helvetiska kärnvapnen mot andra människor är en reflex av en pervers våldsinpyrd ”civilisation”.
Till kriget slaktande vi dragits, vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits, nu vill vi säkra en evig fred!
Dessa rader ur Internationalen visar oss vägen. Underifrån, och på den internationella solidaritetens grund, kan och ska kärnvapnen och militarismen avskaffas.
Och ur mänsklighetens synvinkel är detta verklig realism. En annan värld är nödvändig. Och möjlig!
