Den 6 augusti är det 77 år sedan USA släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. 212 000 människor dog och än idag behandlar sjukhus i Hiroshima strålskadade samtidigt som nya sjukdomar upptäcks hos överlevare och deras barn. Idag är dessa massförstörelsevapen både fler och värre än 1945. Av världens 15 000 nukleära stridsspetsar står 1800 redo att avfyras och deras sprängkraft motsvarar 50 000 Hiroshimabomber.
Tillsammans med den pågående klimat- och miljökrisen är hotet från kärnvapen det stora hotet mot hela mänskligheten.
I ett tal inför FN 1985 sa vår dåvarande statsminister Olof Palme bland annat:
Förenta Nationerna är samtida med atombomben. I fyrtio år har det varit vårt gemensamma öde att leva under kärnvapenhotet, med risk för total förintelse av civiliserat liv på jorden … Det finns ingen mer brådskande uppgift än att försöka minska, och i sista hand undanröja, denna risk … Vi bör överväga att i folkrätten förbjuda användning av kärnvapen.
I denna anda undertecknade Sverige i juli 2017, tillsammans med 121 andra länder i FN, ett avtal om förbud för kärnvapen. Avtalet förbjuder deltagande nationer att utveckla, pröva, tillverka, överföra, äga, lagra, använda eller hota med att använda kärnvapen. Deltagande nationer får inte heller hjälpa någon att delta i sådana aktiviteter, eller tillåta kärnvapen på sitt territorium.
Men redan här hade något börjat hända i Sverige. För sedan skulle avtalet också undertecknas. Detta utreddes av regeringen. Efter stark press från USA och den svenska högern blev avtalet aldrig underskrivet.
Och nu är Sverige på väg in i Nato. Och alla spärrar tycks ha släppts.
Den 5 juli undertecknade Natoländernas ambassadörer Sveriges och Finlands anslutningsprotokoll som innebär att länderna nu är “officiellt inbjudna medlemmar”. Samtidigt överlämnade Sveriges regering ett “Letter of intent” till Nato, undertecknat av utrikesminister Ann Linde (S). Brevet är en avsiktsförklaring från Sverige. I detta kan vi bland annat läsa:
Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar, och har för avsikt att delta fullt ut i planeringsprocessen för Natos militära struktur och kollektiva försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens uppdrag”.
Sverige accepterar Natos användande av kärnvapen och ska fullt ut delta i både planering och uppdrag, säger alltså vår utrikesminister.
För SVT intervjuas William Alberque, som är direktör vid International Institute for Strategic Studies om vad “Sveriges delaktighet i Nato:s kärnvapenhantering” innebär. Han säger att det bland annat innebär att “erbjuda taktiskt stöd till kärnvapenuppdraget” och “konventionellt luftstöd vid insatser med kärnvapen”.
Där är vi alltså idag. Är detta slutpunkten i det socialdemokratiska partiets urartning?
Nu behövs fredsrörelsen mer än någonsin tidigare.
Anders Fraurud
Artikeln är tidigare publicerad på Anders Frauruds blogg PEPPRAT RÖDGRÖNT.
