Den våren
då jag låg uppsprättad
och ihopsydd
stirrade på en grå vägg
utanför sjukhusfönstret
tiden mellan hägg och syren
som blommat ut
när jag äntligen
fick åka hem.
Sommaren så praktfull
från min stol i skuggan
försiktiga steg med rollatorn.
Värken av cytostatikan
fladdrade bort
med den flammande lönnens blad.
Sedan kom den dimmiga
jublande novemberdagen
med fuktig smekning på min kind
när jag fick beskedet
att jag nu var frisk.
Lena Staaf
