Turerna är många i Italiens politiska kris. Den regering som inte kom till makten för några dagar sedan i Italien på grund av att landets president nekade godkänna förslaget till finansminister kom åter på banan på torsdagen.
Italiens president Sergio Mattarella fick tydligen krypa till korset och ge upp sitt försök att låta den före detta chefen för Internationella Valutafonden, Carlo Cottarelli, att bilda en tillfällig regering. Femstjärnepartiet och Lega fick istället åter chansen att bilda regering, då man släppte kravet på att den eurokritiska ekonomen Paolo Savona skulle bli finansminister.
Femstjärnepartiet och Lega bildar nu regering, och Legas premiärmisterkandidat Guiseppe Conte blir regeringschef – med förbehållet att den italienska såpoperan (regeringsbildningen) inte kommer att innehålla i fler akter.
Italien får nu en utpräglad högerregering, som dock har parlamentarisk legitimitet. Man kontrollerar en majoritet i parlamentet och får dessutom stöd av det nyfascistiska partiet Fratelli d’Itali. Men den nya regeringen har förmodligen fått gå med på att släppa ett av sina viktigaste krav – och kanske det enda som skulle kunna lösa landets ekonomiska kris – nämligen kravet på att lämna valutaunionen.
Femstjärnepartiet, som är det klart största partiet i parlamentet, förlorade lite av sin prestige när president Matarella stoppade detta partis kandidat till finansministerposten, Paolo Savona. Medan partiet Lega och dess ordförande Matteo Salvini har stärkt sin position, då man utmanade president Matarella och därmed åter fick chansen att regera.
Lega är ett reaktionärt parti som tidigare under namnet Lega Nord hade på sitt program att slita loss det rikare Norditalien från den fattigare södra delen av landet. Partiet fick också i det senaste valet sitt största väljarstöd i norra Italien och bland välsituerade traditionella högerväljare, medan dess koalitionspartner Femstjärnepartiet hade största framgångar i mellersta och södra Italien.
Femstjärnepartiet är ett opportunistiskt, populistiskt, och mycket spretigt, parti som står för såväl höger- som vänsteråsikter. Dessutom har ofta olika lokala avdelningar skilda meningar. Kritiken mot EU och euron har varit en ledarstjärna för partiet, liksom kritiken mot etablissemanget, vilket gett partiet ett starkt stöd bland arbetslösa och människor som upplevt att samhället svikit dem.
Tillsammans har de båda regeringspartierna kunnat maximera sitt väljarstöd genom att koncentrera sig på olika grupper. En sak som förenat dem har varit kritiken mot EU och euron. Och på den punkten finns det faktiskt starkt fog för deras kritik.
Lars Jörgen Pålsson Syll, professor i samhällskunskap vid Malmö högskola, skriver på sin blogg att:
“Italy – shows why the euro has to be abandoned if Europé is to be saved”
Han fortsätter:
“Euron har tagit bort möjligheten för nationella regeringar att hantera sina ekonomier på ett meningsfullt sätt – och i Italien, liksom i Grekland för några år sedan, måste folket betala de verkliga kostnaderna för den åtstramningspolitiken, som samtidigt missgynnar dem.
Utvecklingen av de upprepade ekonomiska kriserna i euroländerna under det senaste decenniet har otvivelaktigt visat att euron inte bara är ett ekonomiskt projekt utan lika mycket politiskt. Vad den neoliberala revolutionen under 1980-talet och 1990-talet inte lyckades med, ska euron nu tvinga på oss.”
Med andra ord det handlar i grund och botten om politik. Och det är nu som de främlingsfientliga högerkrafterna kan utnyttja detta, därför att vänstern i Italien precis som i övriga Europa har svikit arbetarklassen.
De forna socialdemokratiska partierna i Europa har i många av länderna nästan utplånats och den övriga vänstern har inte kunnat lyckats med att bjuda motstånd mot den numera förhärskande nyliberalismen som sätter dagordning för politiken inom EU.
De socialdemokratiska partierna har fört en politik som bidragit till att öka maktkoncentrationen i EU. Medan den övriga vänstern har varit oförstående till betydelsen av denna utveckling och dess effekter för den europeiska arbetarklassen.
Efter folkomröstning i Italien 2016, som innebar en förlust för socialdemokraterna och den borgerlig vänstern, förklarade ledaren för vänsterpartiet SEL – Sinistra Ecologica e Libertà, (Ekologiska och frihetliga vänstern), att resultatet gav stora möjligheter för en nystart för den italienska vänstern.
Björn-Erik Rosin konstaterade då i eFOLKET att resultatet av folkomröstningen snarare avspeglade den starka ställningen som Femstjärnerörelsen och mer högerpräglade grupper som Lega Nord och Berlusconis Forza Italia har skaffat sig. Något som bekräftades i parlamentsvalet i mars i år.
Medan storfinansen och EU-byråkratin styrt Italien mot ekonomiskt sammanbrott och massarbetslöshet har vänstern stått som åskådare utan förmåga att ingripa. Det är helt enkelt den europeiska vänsterns kris som har bäddat för framgångarna för högerpopulismen i Italien – och att landet nu får en utpräglad högerregering.
H. Foste Hjälte
