Avrättning 1876 Hjert Lidamon Villåttinge härad.

Internationella dagen mot dödsstraff

Den 10 oktober är den internationella dagen mot dödsstraff. I år är det 40 år sedan Amnesty International började arbeta mot dödsstraffet. Det beslutades vid en internationell konferens i Stockholm.

Då var det bara 16 länder som hade avskaffat dödsstraffet. 2017 hade 105 länder avskaffat dödsstraffet.

Bland de länder som fortfarande har dödsstraffet kvar i straffskalan finns det en del som inte tillämpat dödsstraff under många år.

Kina är det land där dödsstraff är vanligast. Bland västländerna är det endast USA som har dödsstraff, om jag är rätt informerad, och som verkställer dödsstraff. Men antalet delstater som avskaffat dödsstraffet har ökat. Och det finns delstater där dödsstraff inte verkställts under många år.

I Sverige är dödsstraff helt förbjudet sedan 1975. Eller som det står i Regeringsformen: “Dödsstraff får inte förekomma”

Fram till början av 1800-talet var döden den vanligaste bestraffningen för grövre brott i Sverige. 1734 stadgades dödsstraff för 68 olika typer av gärningar. De flesta dödsstraffen verkställdes genom halshuggning.

Halshuggning ansågs som en human metod med begränsat lidande, förutsatt att bödelsyxan var skarp nog och skarprättare så skicklig och nykter att han lyckades vid första försöket.

Före 1858 fanns det en skarprättare i varje län. Men yrket var inte så populärt. Ibland var bödeln en dödsdömd som i stället för döden fick välja bödelsyrket.

“Missaktningen, förföljelsen och den starka sociala utfrysningen av bödlar ledde till myndighetsåtgärder, såsom att i lag från 1734 deklarera att bödeln med familj var i ´konungens hägn´ och att ämbetet inte fick ses som nesligt”, kan man läsa i Wikipedia om dödsstraff i Sverige.

Kan läggas till att Sverige införskaffade en giljotin från Frankrike, en giljotin som bara kom till användning en enda gång, 1910 då den sista personen avrättades i Sverige. Denna giljotin kan nu beskådas på Nordiska Museet.

Dödsstraffet i fredstid avskaffades i Sverige 1921, och i krigstid 1973.

Den sista offentliga avrättningen i Sverige ägde rum 18 maj 1876 då bankrånarna Hjert och Tector avrättades genom halshuggning. Om detta har jag skrivit här i eFOLKET 7 oktober 2018.

Trots att utvecklingen runtom i världen går mot avskaffande av dödsstraffet är opinionen i Sverige förvånansvärt stark för att återinföra dödsstraff.

”Den svenska opinionen för dödsstraff har under 50 år nästan fyrdubblats. I undersökningar de senaste åren uppger i vissa fall så många som hälften av de tillfrågade att vissa brott borde kunna bestraffas med dödsstraff”, skriver Susanne Sjöstedt i tidningen Allehanda

Ett par andra opinionsundersökningar visar ungefär liknande resultat, 33 procent enligt tidningen Metro och 40 procent enligt en SIFO-undersökning för några år sedan.

Att många svenskar är så hämndlystna och blodtörstiga kan verka förvånande, men också skrämmande.

En delförklaring kan kanske finnas i vad Esther Pollack, som är forskare vid Institutionen för journalistik, media och kommunikation vid Stockholms universitet, har att säga. Ett citat till ur tidningen Allehanda:

“Enligt hennes studie har nyhetsbevakningen av kriminalitet och media i Sverige förändrats ordentligt under de senaste decennierna. I tidningar och på TV har kriminalitet fått ett allt större utrymme.

“Dagens journalistik är genreöverskridande, främst inom TV. Fakta och fiktion flyter samman”, menar Pollack.

Och eftersom journalistiken är människors främsta kunskapskälla, blir vår inställning till brott och straff färgat”

Detta må vara en förenklad “förklaring” till varför så många i Sverige är för dödsstraff. Men för mig är det ett orostecken att så många som var tredje, ja kanske upp mot hälften, kan tänka sig återinförande av dödsstraffet.

Jag har ännu så länge bara läst en dagstidning. Där står inget om att det idag, 10 oktober, är “Internationella dagen mot dödsstraff”. Det ska bli intressant att se om det över huvud taget kommer att nämnas i någon annan tidning, eller i TV och Radio.

Man har väl fullt upp med att bevaka “Kanelbullens dag” som brukar ges mycket stor uppmärksamhet.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar: