Frilansjournalisten Rolf Karlman berättar i artikeln nedan om ett märkligt levnadsöde, som till slut fick en anknytning till Sörmland.
Felix Kersten är ett av många märkliga levnadsöden som under 1900-talet blev en inkarnation av ett äkta moraliskt dilemma. Han var utan tvekan SS-ledaren Himmlers vän och livmedikus men han räddade också ett stort antal judar från koncentrationslägren i krigets slutskede. När han och hans familj bosatte sig i Sverige uppstod debatt om han skulle beviljas svenskt medborgarskap. Frågan avgjordes först 1953 då familjen efter lång kamp och diskussioner beviljades medborgarskap.
Nu har den franske historikern Francois Kersudi i boken Himmlers massör försökt ge den sanna bilden av Felix Kersten. Mannen som enligt honom utförde en ännu större bedrift än Oskar Schindler när det gällde att rädda judar under Förintelsen.
Felix Kersten föddes år 1898 i Dorpat som då ingick i det ryska tsardömet. Han dog 1960 i Stockholm och ligger begravd på Länna kyrkogård 15 km söder om Strängnäs.
När första världskriget bröt ut befann sig Kersten i Tyskland på agronomutbildning. Han tog värvning i tyska armén. Har var med de tyska trupper som kom till Hangö och Finland våren 1918 och deltog i det finska inbördeskriget. Kersten bosatte sig i Finland, fick finskt medborgarskap och började nu studera och praktisera massage. Han gick i lära hos den i Finlands främsta specialisten i ämnet, dr Colander.
1922 flyttade han till Berlin där han gick i lära hos en kinesisk-tibetansk lama, dr Ko. Denne var en mycket känd massör i Berlins finare kretsar. När dr Ko lämnade Tyskland fick Felix Kersten överta hans praktik och kundkrets. Det blev succé.
Han behandlade också den holländska kungafamiljen och öppnade praktik i Haag. I mars 1939 blev han kallad till SS-högkvarteret i Berlin för att behandla Heinrich Himmlers magbesvär. Himmler hamnade i starkt beroende av Kersten och kallade honom “min magiska Bhudda”. När Himmler gjorde en privat semesterresa under kriget till Finland i augusti 1942 publicerades en bild på tre herrar i en roddbåt. Det var Finlands statsminister Jukka Ragnell, SS-riksledaren Heinrich Himmler och dennes livmedikus Felix Kersten.
Trots påtryckningar blev Felix Kersten aldrig medlem av nazistpartiet. Han masserade förutom Himmler även andra nazistiska höjdare, som utrikesministern von Ribbentrop.
I september 1944 när de allierade bombade Tyskland hårt och röda armén var i antågande österifrån lämnade Kersten med sin familj gården i Hartzwalde och flög till Sverige. De bodde inledningsvis på Linnégatan i Stockholm men köpte sedan en egendom, Stensäter i Länna utanför Strängnäs. Kontakterna med Tyskland bibehölls dock. Anledningen till att Kersten kom till Sverige var att han var god vän med Tändsticksaktiebolagets VD Axel Brandin. Kersten hade gjort en insats för en grupp svenskar i Polen som hotades av dödsstraff efter att han fungerat som kurirer mellan den polska motståndsrörelsen och den polska exilregeringen i London. Genom sitt inflytande hos Himmler kunde Kersten rädda svenskarna från avrättning.
I andra världskrigets slutskede anordnade Kersten ett möte mellan Himmler och en företrädare för Judiska världskongressen, Norbert Masur. Himmler gick med på att släppa 7 000 kvinnliga fångar från Ravensbrück. Tillsammans med Folke Bernadotte var Kersten engagerad i operationen med de vita bussarna som gjorde att tusentals fångar kunde transportera från tyska läger till Sverige.
Felix Kersten dubbelroll som “Himmlers massör” och uppgivna samarbete med det nazistiska ledarskiktet samtidigt som han och Folke Bernadotte hade olika version er av den dramatiska räddningsaktionen med “de vita bussarna” skapade en debatt om Felix Kersten som person även i Sverige och även i den svenska riksdagen. Den judiska världsorganisationen har dock betygat sin tacksamhet för Kerstens insatser att rädda judar undan koncentrationslägren i krigets slutskede.
Den engelske historikern Trevor Roper som var en av de främsta auktoriteterna på världskrigets historia ansåg att Felix Kersten borde få Nobels fredspris för sina insatser.
Rolf Karlman
