Tommy Jansson, inrikesbevakare i eFOLKET, uppmärksammade redan 1989 det skrämmande mönstret som nu nagelfars i SVT:s Uppdrag Granskning.

Interiörer från en låtsasutredning: Förhören med knarkhandlaren Sigge Cedergren

Uppdrag Gransknings avslöjanden om Palmeutredningen och den för mordet åtalade och sedan friade Christer Pettersson har väckt stor uppmärksamhet, och mer lär komma i de avslutande delarna. Stort fokus har riktats mot utredaren Thure Nässén och hans “kreativa metoder” för att med hjälp av kriminella nagla fast Christer Pettersson vid mordet. En av dem var narkotikalangaren Sigge Cedergren, som kom att bli ett nyckelvittne under rättegångarna mot Petterson.

Denna artikel, skriven av nuvarande medarbetaren i eFOLKET  Tommy Jansson, publicerades ursprungligen den 22 augusti 1989 i den senare av liberala Eskilstuna-Kuriren uppköpta och nedlagda socialdemokratiska Eskilstuna-tidningen FOLKET. Redaktionen har funnit den värd att återpublicera, mot bakgrund av det som nu framkommer i Uppdrag Gransknings tv-dokumentär. Bland annat just rörande polisens och Thure Nässéns förhör med Sigge Cedergren.

“Sanningsvittne” i Palmemålet

Åklagarna och nämndemännen påstår att Christer Pettersson ljuger om sina förehavanden under mordkvällen. Det viktigaste av åklagarnas vittnen – förutom Lisbet Palme – är den 58-årige narkotikahandlaren C. Han dyker tidigt upp som uppgiftslämnare till polisen. Här följer en sammanfattning av vad han uppgivit i de olika förhören.

Förhör 1, 19 mars 1986: C berättar att han och en kompis strax efter 23.00 körde från spelklubben Oxen hem till lägenheten på Tegnérgatan. När de körde Luntmakargatan fram mot Tunnelgatan såg de strax innan korsningen en vit Volvo som spärrade vägen. (Platsen ligger precis nedanför de trappor mördaren antas ha tagit när han flydde från mordplatsen.) När C och hans bekant efter en stund fortsatte Luntmakargatan fram mot Tegnérgatan passerade de en springande man. (Bort från mordplatsen och parallellt med Sveavägen. Detta är inte den väg som mördaren antas ha tagit.) C fick uppfattningen att mannen var svensk och att han hade en stirrande blick.

Förhör 2, 20 mars 1986: C tror inte att den springande mannen var polis. Han var ljus och 190 cm lång.

Förhör 3, 3 april 1986: C säger att mannen som sprang påminde om den kände artisten Ted Gärdestad.

Förhör 4, 12 juni 1986: Om mötet med den springande mannen säger C: “Jag tittade honom rakt i ögonen och han tittade även mig i ögonen… jag är nästan säker på att om jag får se den mannen en gång till så skulle jag känna igen honom.”

Förhör 5, 18 augusti 1986: C kommer själv till polisen och tar kontakt med en narkotikaspanare för att lämna uppgifter om “vissa gäster” som var på Oxen under mordkvällen. Den ende person som anges i förhörsprotokollet är Christer Pettersson! C uppger att Christer Pettersson lämnade Oxen strax efter klockan 22. Han tillägger tydligen helt spontant: “Jag förstår att Christer Pettersson har blivit utpekad för han liknar ju en av fantombilderna.” Han säger också att Christer Pettersson är en varm anhängare av Olof Palme och inte skulle velat göra denne illa.

Förhör 6, 18 augusti 1986: C berättar åter om den vita Volvon och den springande mannen som “ser rädd ut”.

Förhör 7, 12 januari 1987: C är besviken över att hans uppgifter inte behandlas mer seriöst. Han säger också: “Jag såg personen rakt i ögonen och fick en känsla av att han kanske misstänkte att jag kände igen honom.”

Förhör 8, 17 mars 1987: C berättar om hemfärden från Oxen igen. Innan han ser den vita Volvon på Luntmakargatan ser han uppe på Malmskillnadsgatan fyra personer. En av dem bär på en walkie-talkie. När han försöker komma förbi den vita Volvon hör han två smällar “som från skott”:

Förhör 9, 17 mars 1987: C uppger att den springande mannen liknade än känd kriminell man; inte Christer Pettersson.

Förhör 10, 26 mars 1987: C får höra att polisen tvivlar på hans tidsangivelse för hemfärden från Oxen. De uppger att de har kontrollerat tiden. C säger att han känner sig säker på att personerna med walki-talkien var poliser. Förhörsledaren ber avslutningsvis C att tänka efter om han inte minns fel om tiden.

Förhör 11, 3 april 1987: Förhörsledaren frågar åter om tiderna. C håller fast vid sin tidigare tidsangivelse. Förhörsledaren berättar då att C:s telefon varit avlyssnad och att C varit hemma från 23.00 till 23.30. C håller fast vid sin tidigare tidsangivelse.

Efter det förhöret dröjer det 1,5 år innan C förhörs igen och det är han själv som kontaktar polisen för att få komplettera vad han tidigare har berättat.

Förhör 12, 13 oktober 1988: Han uppger att han läst i tidningen om en man som vankat fram och tillbaka utanför biografen Grand. Han säger att beskrivningen stämmer in på Christer Pettersson och att denne brukar vänta i närheten av hans bostad när han vill ha tag på narkotika. Förhörsledaren och C resonerar en del och C har funderingar om att Christer Pettersson kan ha åkt med samma tunnelbana som makarna Palme, blivit nyfiken, följt efter och väckt uppmärksamhet. C säger också att Christer Pettersson inte är att leka med och tycker han illa om någon kan vad som helst hända. Men han vill inte tro att “Grandmannen” och mördaren är samma person. Avslutningsvis berättar C att Christer Pettersson är mycket god vän med den s k “bombmannen” och utan vidare skulle mörda Olof Palme om “bombmannen” bad honom göra det.

Förhör 13, 17 november 1988: C berättar att han själv under början av 1986 i lägenheten hade ett vapen av den typ som Olof Palme mördades med. (En Smith&Wesson 357:a.)

Förhör 14, 18 november, 1988: C säger att Christer Pettersson visste var vapen var gömda i lägenheten. Han säger också att Christer Pettersson var beredd att göra allt som “bombmannen” begärde. Han har en svag aning om att han blivit bestulen eller tappat sina lägenhetsnycklar vid tiden för mordet. C påstår att han fått uppfattningen att Christer Pettersson inte sagt sanningen till polisen och att han ville ha hjälp av C att bekräfta sina egna uppgifter.

Förhör 15, 25 november 1988: C minns inte om han visat sin 357:a för någon veckan då Olof Palme mördades.

Förhör 16, 14 december 1988: C berättar att det kan ha varit Christer Pettersson som han såg springande strax efter mordet. Mannen sprang och rörde sig precis som denne. Han tyckte också att blicken verkade bekant. C berättar också att Christer Pettersson mycket väl visste var C förvarade 357:an och att han fick hålla vapnet i handen, troligtvis före mordet. Ammunition fanns här och där i lägenheten.

Förhör 17, 25 januari 1989: C är nu helt säker på att Christer Pettersson ville att han skulle bekräfta felaktiga uppgifter för polisen.

Förhör 18, 26 januari 1989: C tillfrågas varför han i tidigare förhör sagt att Christer Pettersson var en varm anhängare av Olof Palme. Han svarar att han inte har någon speciell händelse som han kan hänga upp något sådant på.

Förhör 19, 9 mars 1989: C säger att Christer Pettersson alltid var nyfiken på var vapen i lägenheten på Tegnérgatan var gömda. Han brukade stå bakom och titta på när han gömde sina vapen.

Förhör 20, 4 april 1989: C säger att han att tyckte att det var obehagligt att ha Christer Pettersson bakom ryggen när han gömde sina vapen.

Sammanfattning: C har satt utredarna på spåret Christer Pettersson, och har försett denne med:

  • Ett motiv via bombmannen.
  • Ett mordvapen.
  • Ett sprucket alibi. C säger att Christer Petterssons redogörelse för kvällen på Oxen inte stämmer.
    Dessutom har C – något halvhjärtat – menat att den man han såg springa på Luntmakargatan kan ha varit Christer Pettersson

Nämndemännen valde att sätta sin tillit till narkotikahandlare C. Christer Pettersson var lögnaren. En genomgång av förhörsprotokollen ger dock knappast underlag för nämndemännens slutsats vad gäller trovärdighet. Och det är naturligtvis allvarligt.

Tommy Jansson

Liknande artiklar:
“Pinsamt att Sverige inte undertecknat kärnvapenförbudet” [caption id="attachment_15087" align="alignright" width="182"] Max Tegmark (Bilden: sv.wikipedia.org)[/caption] Max
Allt färre prenumeranter och stadigt minskade annonsintäkter. Det gick dåligt för i stort sett hela
Intervju med bröderna Mojtaba och Mostafa Amiri, som kom till Sverige 2015. Bröderna har vuxit
Motståndsrörelsen mot utvisningarna av de afghanska ungdomarna. “Vi står inte ut” och “Stoppa utvisningarna”. Hösten