Skärmklipp från aktuellet fokus.

Insändare: Orubblig vänster mot marknadshyra

Kunde det ha demonstrerats tydligare? Utredningen om fri hyressättning i nyproduktion handlar inte om fler bostäder, inte om rättvisare hyresnivåer, inte om ökad tillgång. Januarikravet från Centern och Liberalerna handlar om ett enda: fastighetsägarnas kalkylerade vinster, eller med utredningens ord “förutsägbarhet”. Därför ska all nybyggnation, plus ombyggnader av kontor till lägenheter, plus byte av hyresgäster hyressättas utan bruksvärdering genom förhandlingar med organiserade hyresgäster, läs Hyresgästföreningen. Istället föreslås generöst, fria hyresförhandlingar mellan hyresvärd och hyresgäst – alltså mellan storbolag med miljonresurser och den enskilde utan tak över huvudet. Var det någon som sa: “maktbalans”?

Att det hela utgör ett rent beställningsverk från fastighetsbolagen och öppning gentemot hela hyresbeståndet tycks alla överens om, från beställarna och borgerligheten till bostadsexperterna. Utom socialdemokratiske justitieministern Morgan Johansson. Maken till lögnaktig mörkläggning av förslagens innebörd vid regeringens presskonferens saknar motstycke. Förringandet av följderna för landets hyresgäster som kan se fram emot återkommande hyreschocker liknade tjuvens rop “ta fast tjuven!”. Det är “Vänsterpartiet hyresgästerna borde vara rädda för”, inte marknadshyror, varnade Johansson. För om V lyckas stoppa regeringen väntar Kristersson i farstun med “riktiga” marknadshyror.

Dimridån syftar till att dölja regeringens stundande attentat mot en stor del av socialdemokratins väljarbas som är just hyresgäster. I valrörelsen för bara tre år sedan propagerade S mot varje försök att införa marknadshyra. Hyresgästernas riksförbund tillhör den klassiska folkrörelsefamilj som domineras av partiet. Många ledande socialdemokrater vänder sig mot att öppna för marknadshyror. Karin Wanngård, S-ledare i Stockholm har uttalat sig skarpt och lovat motverka genom förandet lokalt. SSU-ordföranden Philip Botström kallar förslaget en “skitidé”. HGFs ordförande Marie Linder, S, uppmanar till och med V att fälla regeringen om förslaget läggs på riksdagens bord.

För att maskera januarikryperiet kunde Morgan Johansson inte ens slänga in Brasklappen “Härtill är jag nödd och tvungen”. Med smärre justeringar tycks detta bli regeringens eget förslag.

Så protesterna underifrån från kampanjen Nej till marknadshyra liksom motståndet från Hyresgäströrelsen och vänstern har framöver att stå upp mot rena frontalangrepp orkestrerade av etablissemangets politik och media.

Redan nu planeras massprotester till riksdagens öppnande i september efter mönster från Berlin och andra europeiska storstäder. Ingen ska kunna mörka detta systemskifte och komma undan politiskt oskadd.

Vid den gångna helgens manifestationer fanns en stark uppmaning till Vänsterpartiet att inte vika undan från sitt hot mot regeringen. Någon sådan reträtt var också fjärran från Nooshi Dadgostars formliga slakt av utredningen med löfte om att inte överge motståndet. Vid manifestationen i Stockholm varnade också det stora Stockholmsdistriktets ordförande Ebba Elena Karlström regeringen från att lägga fram förslaget och svarade Morgan Johansson: “Inga hyresgäster ska vara rädda för Vänsterpartiet, det är Morgan Johansson som ska vara det!”.

Att Vänsterpartiet så otvetydigt konfronterar förslaget och stöttar proteströrelsen är av yttersta vikt, både för att stoppa förslaget och för partiets förtroende i arbetarklassen. Majoriteten av svenskar bor i småhus eller bostadsrätt, men majoriteten av arbetarklassen, lönearbetare med medel- och låginkomster, hyr sitt boende. I rikspolitiken och media, som marineras av medelklassens levnadsförhållanden och utblick, kan olidliga hyresnivåer för andra döljas bakom villakalkyler och amorteringsbekymmer. Stefan Löfvens beramade uttalande att “vanligt folk” inte ska behöva oroa sig för ökande boendekostnader genom en ny fastighetsskatt, klargör prioriteringen. För tre miljoner hyresgäster, vars hyror redan är för dyra och exploderar vid marknadshyror, råder inte samma omtanke. För Vänstern gäller då att rakryggat stå på sig to the bitter end – eller seger, som en lojalitetsförklaring till den arbetarklass som etablissemanget visat sitt nyliberala finger i trettio år.

Här bör ingen tvekan finnas om att väcka misstroende i riksdagen om regeringen lägger ett skarpt förslag. Redan nu har KD och Moderaterna deklarerat att de väljer fastighetsbolagens intressen framför att stödja en misstroendeförklaring. Och? De följer bara sitt klassintresse – om detta sammanfaller med regeringens, så mycket mer klargörande. För att ens väcka frågan om misstroende räcker inte V:s riksdagsmandat, det krävs ett tiotal till. Om dessa skulle komma från SD eller fan och hans moster är i nuläget ovidkommande. Vid själva omröstningen, om en sådan alls kommer till stånd, tvingas alla bekänna färg.

En sådan omröstning lär då komma våren 2022. Segrar regeringen med stöd av borgerligheten står Vänsterpartiet som ensam försvarare av tre miljoner hyresgäster. Faller regeringen och Kristersson bildar högerregering ställs denna efter några korta månader inför riksdagsval då de politiska krafterna mäts.

Inför den kraftmätningen behövs ett Vänsterparti som utan ängslan står orubbligt på hyresgästernas och arbetarklassens sida.

Socialistisk Politik
7 juni

Liknande artiklar