Foto: TPW / eFOLKET.

Insändare om nödvändigheten av en social bostadspolitik och aktiv solidarisk hyreskamp

Berit Bornecrantz Dias:

Privatiseringar och ägarskiften har skett i stor omfattning de senaste decennierna. Brytpunkten kom med mordet på vår statsminister Olof Palme (S) och århundrades backlash efter systemskiftet 1991. Arbetarrörelsen har tyvärr inte lyckats erbjuda något större motstånd.

En liten ljusning såg vi när partiledare Nooshi Dadgostar (V) avsatte dåvarande statsminister Stefan Löfvén (S) för att förhindra marknadshyror. Det var oväntat och positivt. V är idag partiet mitt emellan de små och de stora, och borde kunna bli större. En socialistisk vår vore upplyftande när klyftorna blivit så stora mellan rik och fattig.

En given vänsterfråga är den grundläggande rättigheten “bostad”, som idag behandlas högst omoraliskt i högerpolitikens EU och Sverige. Bostaden ses som ett finansiellt spekulationsobjekt. Situationen har därmed drastiskt försämrats för hyresgäster. I Tora Törnqvists Rätten till bostad i svensk lag (2014, Juridiska fakulteten, LU) framgår att kommunen har ansvar för att tillse att det finns en tillräcklig mängd bostäder, genom  Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar.

Hur tolkas i vår tid “tillräcklig mängd bostäder”? Jo, mängden måste understiga efterfrågan för att hålla fastighetsmarknaden “het”. Det handlar om vinsten, enbart den.

Det tycks som om det är för att upprätthålla ett sken av demokrati som hyrorna ännu förhandlas av Hyresgästföreningen med hjälp av Hyreslagen och Hyresförhandlingslagen. Dessa lyder under de internationella konventionerna, som anger statens skyldighet att tillse att det finns bostäder till rimliga priser.

Vad är “rimliga priser”? Det låter som om man riktar in sig på ägandet av bostäder. Hyran definieras ju inte i Sverige som ett “pris”, liksom hyresgästen inte definieras som en “kund”.

Lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag trädde i kraft 2011, och fråntog de kommunala bostadsaktiebolagen möjligheten att bygga så kallat socialt boende. Tidigare bedrevs de kommunala bostadsbolagen utan vinstintresse, vilket gav en möjlighet till låg hyresnivå och subventionerade hyror.

Nu drivs de kommunala bostadsbolagen marknadsliberalt, varför hyrorna inte längre kan regleras på samma sätt som tidigare, men staten ska tillse att standarden på bostäderna upprätthålls. Bostadsförvaltningslagen ålägger hyresvärden att hålla en god standard. Hyresnämnden ska annars ingripa. Det kan innebära att fastighetsägare höjer standarden för att kräva chockhyreshöjningar i Hyresnämnden.

De privata fastighetsägare som tilläts köpa allmännyttiga bolag – och de var många under högerregeringarna Bildt och Reinfeldt – gräver guld. De privata bolagen driver upp hyrorna för allmännyttan. I årets förhandlingar kräver de allmännyttiga bolagen i Göteborg 6,95%. De privata kräver mellan 9 och 12%.

Hyrorna strandade för allmännyttan vid 20% över fyra år. Det är oacceptabelt att betala 5% per år. Nyligen ändrades reglerna så att Hyresgästföreningen bara kan förhandla i tre månader innan förhandlingarna kan brytas och ärendet hamnar i Hyreskommittén, dvs för avgörande i Hyresnämnden.

Det finns en protestlista via Hyresgästföreningen Västra Sverige med länk till protestlistan “Hyresuppropet” på Hyresgästföreningens Facebooksida.

Nog behövs det motstånd alltid. Tack på förhand för att du skriver på i solidaritet!

Berit Bornecrantz Dias
Hyresgäst hos allmännyttan i Göteborg

Läs också:

Stoppa kravet på hyreshöjningar! – Insändare av Berit Bornecrantz Dias i Internationalen

You May Also Like