Minnesmonumentet över offren för militärens kulor

Idag, den 14 maj, är det årsdagen för morden i Ådalen 31

Ordvalet är mitt men varför inte tala klarspråk, även om samhället är den skyldiga.

De bodde i Frånö och därför hade mamma starkt minne av Ådalshändelserna och här tar jag dessutom med en sak som inträffade cirka tio år senare då denna har en tydlig koppling till händelserna 1931. Börjar med några bilder som illustration och börjar med en bild från marschen.

Mamma kände den unga kvinna som dödades, hur nära fick jag aldrig klart för mig, men jag misstänker att hon hörde till samma pingstförsamling som mammas familj. Den dödade var med säkerhet ingen släkting.

Eftersom ett av mammas minnen inte är med i de “officiella” redogörelsen av den så kallade Ådalshändelsen finns det all anledning att ta med den här. Då det skedde på Kristi Himmelsfärdsdag var det helgdag och därmed även kyrkdag i Pingst-församlingen. Därför skulle flaggan hissas vid kapellet. Den ansvarige för detta var en av mammas farbröder, alternativt morbröder. Detta gjordes vid vanligt tid vilket denna dag var strax efter skottlossningen där fem personer dödades. Då “Flagghissaren” hissade flaggan, var han inte medveten om vad som skett, åtminstone inte enligt sin egen version. Men att flaggan hissades på hel stång sågs givetvis inte positivt av de skingrade demonstranterna och han var nära att lynchas. Det löstes i alla fall med att han förklarade att han inte visste vad som hänt och omedelbart förklarade att han skulle sänka den till halv stång, vilket även gjordes.

Mamma var vid Ådalshändelserna i tolvårsåldern och detta gav givetvis ett starkt intryck på mamma. När filmen “Ådalen 31” presenterades 1969 blev mamma mycket upprörd för att den hade inslag som hon definitivt inte ansåg hörde hemma i sammanhanget. Hennes minnesbild var starkt präglad av själva händelserna och allt “ovidkommande” var oacceptabelt.

Då har redogörelsen kommit in på perioden i Stockholm som åtminstone delvis omfattade de första krigsåren. Dessa händelser har jag ingen kronologisk ordning på, förutom de två inledande då mamma var piga.

En första händelsen mindre än 10 år efter ådalshändelsen. Mamma jobbade som piga i en “fin” familj. Vid ett tillfälle var kapten Mesterton på besök, mannen som ledde militärtruppen i Ådalen. Värdskapet bjöd på middag och mamma skulle servera. Mesterton skröt om vad han var duktig vid Ådalen då mamma skulle servera något. Värdinnan såg på mamma vad som var på väg att hända, och sa åt henne att det var nog bäst att hon gick ut. Sedan sa värdinnan till Mesterton att hon var från Ådalen som förklaring att hon skulle gå ut. Mamma berättade för oss att det var mycket nära att kaptenen skulle ha fått den varma såsen i knäet. (Enligt min mening hade han gjort sig förtjänt av detta).

Det finns anledning att påminna om att ett följd var ett förbud att sätta in militär för liknande agerande, ett beslut som somliga nu vill rucka på!

Rolf Nordin

Liknande artiklar: