Bild från uttällning i biblioteket Eskilstuna om romernas historia. Foto. Rolf Waltersson.

Hetsjakten på romska tiggare.

Tiggeri är inget nytt. “Så länge det funnits fattigdom har det funnits tiggeri”, säger historieprofessorn Dick Harrison.

Nu, när klyftorna mellan fattiga och rika ökar, ser vi en ökning av tiggeri även bland svenskar. De finns här i Eskilstuna. I Stockholm ser man dem på gator och tunnelbanetåg där de går runt och ber om en slant. Några av dem kunde vi följa i SVT-dokumentären “36 dagar på gatan” som handlade om hemlösa.

Om den styrande majoriteten i Eskilstuna, S, M och C, ivrigt påhejade av SD, får igenom sitt krav på tiggeritillstånd, har man lyckat vrida tillbaka klockan 300 år. Och det är uppenbart att det är just de romska tiggarna man vill åt. Vad man vill göra för att “bli av med” svenskar som tigger talas det inte så mycket om.

1698 fick vi lagar om tiggeri i Sverige. Då kunde prosten utfärda tiggarpass som medgav tiggeri inom vissa områden. Tiggarpasset var en metallbricka som skulle fästas synligt på kläderna. Då fick fattighjonen ta sin tiggarstav och gå runt bland gårdarna i socknen för att be om en bit mat. Kanske fick man en brödbit, några potatisar och i bästa fall en fläsksvål.

Tiggarbricka med texten Tillåten tiggare inom Arboga. Troligen 1800-talets början. Foto. Bertil Wretling Nordiska Museet.

1847 förbjöds tiggeri även inom hemsocknen. Manliga tiggare som ansågs arbetsförmögna straffades med tvångsarbete och sattes på fästning. Kvinnor sattes på “spinnhus”, ett slags kvinnofängelse.

Förbudet mot tiggeri avskaffades 1964 då fattigdomen i Sverige ansågs vara avskaffad och lagen ansågs onödig.

Nu när klyftorna, utslagningen och fattigdomen ökar igen ser vi också fler tiggare. Inte bara romer utan även svenskar.

Men debatten handlar enbart om romer. Det finns en underton av rasism och antiziganism, vilket man ser i kommentarer på så kallade “sociala medier”. Det fick sin yttersta konsekvens i och med mordet på den hemlösa tiggare Gheorge “Gica” Hortolomei-Lupu i Huskvarna som sparkades ihjäl av ett gäng ungdomar. Han som av omgivningen kallades “råttan”.

Det kan vara läge att påminna om Nürnberglagarna i nazityskland 1935 då man slog fast att romer var “av naturen socialt mindervärdiga”. Om detta kunde man läsa vid en utställning på Eskilstuna Stadsbibliotek i april förra året. Kan också påminna om att de tyska nazisterna hämtade “inspiration” till sina raslagar från Sverige och Statens institut för rasbiologiska i Uppsala som hade som syfte att “erhålla en vetenskaplig grund för rashygieniska åtgärder”.

Herman Lundborg, som var Rasbiologiska institutets första chef, hade hela tiden kontakt med tyska rasbiologer som ofta besökte Uppsala för att ta del av de svenska rasbiologernas vetenskapliga (?) rön.

1934-1976 fanns en steriliseringslag i Sverige som syftade till att få bort “icke önskvärda befolkningselement i Sverige”. 63 000 personer steriliserades, varav minst hälften tvångssteriliserades. “Det finns mycket som tyder på att den romska gruppen ”resande” var särskilt utsatta för sterilisering” kan man läsa i ”SO-rummet – historia”.

Det finns en tydlig koppling från dåtid till nutid. Den mörka historien kastar sin skugga över oss ännu idag.

Jag är nästa säker på att debatten och tongångarna varit annorlunda om de som nu tigger utanför affärer i stället varit fattiga svenskar.

Avslutningsvis – ingen tycker tiggeri är ett värdigt sätt att försörja sig på. Men man kan inte avskaffa fattigdom genom förbud. Varken lokalt, nationellt eller globalt.

Rolf Waltersson

Tiggarflickor. Målning av den franska konstnären William-Adolphe Bouguereau från 1880.
Liknande artiklar: