Lotten Collin, Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent har sen hon efterträdde Lars Palmgren, fortsatt dennes mot den latinamerikanska vänstern riktade nålstick och ensidiga kritik.
Men något har hänt. Under den senaste tiden har hennes rapporter präglats av mer insikt och noggrannhet. Vad som hänt med Collin vet jag inte, kanske har verkligheten slagit henne i huvudet. Det jag vet är att det vore orättvist om jag, som i flera texter kritiserat henne, inte nu ger henne ett erkännande; speciellt för den strålande och chockerande rapporten 22 april.
Den handlade om omröstningen i den brasilianska kongressen där högern försöker få president Dilma Roussef avsatt.
Collin har även i tidigare rapporter påpekat att allmänheten, även i Brasilien, systematiskt matats med desinformation. Många, även i Brasilien, tror att Dilma hotas att avsättas p.g.a. personlig korruption. Sanningen är att det formella fel hon begått är att hon låtit statliga banker betala lån till staten för att täcka ett budgetunderskott. Inte en förseelse som får mitt adrenalin att rusa precis.
Collin har även påpekat att flera av de borgerliga konservativa kongressledamöter, som leder hetsen mot Dilma, själva står under åtal för verkliga och skandalösa mutaffärer.
Låt mej bara klargöra. Inom PT (Arbetare-Partiet) som Dilma tillhör har korruption förekommit i en icke liten omfattning. PT som lyftes fram till makten under stora folkliga förväntningar har idag förvandlats till ett parti inom det kapitalistiska samhällets ramar. Alla förhoppningar om en socialistisk utveckling under PT:s ledning (förhoppningar som många av oss inom vänstern världen över hade för 20 år sedan) har effektivt och brutalt grusats.
Men högerns attacker mot Dilma och PT handlar om att dom, trots PT:s anpassning till kapitalismen, inte kan acceptera ett parti som fortfarande har sin bas bland de av borgerligheten så djupt föraktade massorna. De borgerliga politikerna vill ju dessutom personligen åt de köttgrytor som idag blockeras av PT-politiker.
Den brasilianska högerns attacker är en del av den offensiv som borgerligheten i hela Latinamerika idag bedriver för att få bort de, åtminstone ursprungligen, progressiva och vänsterinriktade regeringar som burits fram av folkliga krav och mobiliseringar. I Brasilien, Bolivia, Venezuela, Argentina, Uruguay etc. En del mer vänster andra mindre. En del vänsternationalistiska (Argentina), en del med socialistiska visioner. Men regeringar som gav stort hopp när de tillträdde.
Vad högern vill göra om de får den direkta politiska makten visar idag den reaktionära regeringen i Argentina med stor tydlighet.
Och Lotten Collin visade i sin rapport hur denna borgerliga höger ser ut. Omröstningen gick till så att alla kongressledamöter personligen skulle motivera sin röst. Många konservativa bar skyltar med texten Chao Querida (Hej då, Gullet!). En sadistisk ironi eftersom samma borgerlighet i sin kampanj mot Dilma bland annat poängterat att Dilma inte är som en riktig brasilianska. Mjuk och vacker.
Collin pekade på att eftersom bara åtta procent av kongressledamöterna är kvinnor så var det kvinnliga inslaget representerat av de konservativas fruar och döttrar, då många av parlamentsledamöterna dedikerade sin röst till döttrar eller fruar. Riktiga brasilianskor får man förmoda.
Men den konservative kongressledamoten Jair Bolsonaro gick längre. Han dedikerade sin röst för Dilmas avsättning till den nu avlidne översten Carlos Brilhante Ustra, känd torterare under militärdiktaturen. Det var Ustra som beordrade att Dilma Roussef skulle torteras. En tortyr som enligt Collin riktades mot Rouseffs underliv. Bolsonaro deklarerade: ”Jag tillägnar min röst till mannen som fick Dilma Rouseff att darra!”
Även Jair bar, samtidigt som han uttalade sin ofattbart vidriga dedikering, på skylten med texten ”Hej då, Gullet!”.
Om Dilma Rouseff faller (senaten ska rösta också) så blir vicepresident Michel Temer från det superkorrumperade borgerliga partiet PDMB president.
Temer är under utredning för att tagit emot mer än 1,5 miljoner dollar i mutor från ett företag som fick kontrakt med det statliga oljebolaget Petrobras.
Hans parti är ledande i hetsen mot Dilma trots att det samarbetade med PT för att nå köttgrytorna. Åter ett exempel på PT:s tillkortakommanden. Samarbete med borgerlighetens partier är alltid en återvändsgränd och omöjliggör från första början en politik som utmanar kapitalismen. Och som sagt: Nu sätter PDMB kniven i ryggen på Dilma och PT.
Borgerlighetens kvinnosyn visades också av en veckotidning som i ett reportage visade att om Dilma faller blir Temers fru Marcella (Enligt Collin 40 år yngre än sin 75-årige man) första dam. Vilket tidningen tycker är bra. Marcella beskrivs nämligen som ”Vacker, damig och kvar i hemmet”.
Lotten Collin rapporterar att detta har fått den feministiska rörelsen att explodera. Sociala medier har översköljts av selfies där kvinnor satiriskt fotat sej nersmutsade, stupfulla, dreglande med mera och satt rubriken ”Vacker, damig och kvar i hemmet” som rubrik.
Den latinamerikanska högern och borgerligheten har genom denna kampanj visat sitt rätta jag. Vi kan ha mycket kritik mot regeringarna i Venezuela , Bolivia etc. Men högerns attacker mot dessa regimer handlar om att riva ned det som är positivt. Vi kan aldrig stå passiva inför dessa högerattacker, inte heller när de riktas mot ett parti som PT som vi själva gett upp hoppet mot. Högerns attacker handlar om att ta den direkta politiska makten för att driva arbetare, bönder och fattiga tillbaka. Makten över ekonomin och media har de till stor del behållit. Eftersom de vänsterinriktade regimerna gjort halt inför den kapitalistiska äganderätten. Nu slår kontrarevolutionen till. En socialisering av de central ekonomiska maktcentra (banker och storföretag) är ett nödvändigt steg. En revolution måste gå framåt. Annars rullas den bakåt. Av de krafter som denna vecka manifesterat sin vidriga natur i Brasilien.
Nedan ett foto med kongressledamoten Jair Bolsonaro som dedikerade sin röst till den överste som beordrade Dilma Rousseff skulle torteras.
