- Tidningen Filter pekar ut Skandiamannen som Palmes mördare
- Författaren och experten på Palme-utredningen Gunnar Wall är dock skeptisk till påståendet
- “Det är väldigt många frågor och mycket osäkerhet runt det hela”
I veckan publicerade tidningen Filter en artikel där man pekar ut en person som misstänkt för mordet på Olof Palme. Mannen, som numera är död, kallas ofta för Skandiamannen eftersom han arbetade i Skandiahuset nära mordplatsen. Han var själv ett av vittnena till mordet, men ansågs opålitlig av polisen då han lämnade motstridiga uppgifter och ändrade sina utsagor. Filter går så långt som att påstå att mordgåtan nu är löst. Men journalisten Gunnar Wall, som är expert på Palmemordet och har skrivit flera böcker om utredningen, är i nuläget skeptisk.
– Det sätt som tidskriften Filter har gått ut och presenterat det här som om det vore lösningen på mordet, det har inte täckning. Om man bara utgår från uppgifterna i Filter så skulle det inte räcka för att väcka åtal mot Skandiamannen. Det som är intressant är att se vad Palmeutredarna kommer att komma med när de har tittat lite ytterligare på det här, säger Gunnar Wall till Internationalen.
Gunnar Wall menar att det problematiska med Filters reportage är att även om man lyfter fram vissa saker som misstänkliggör Skandiamannen, så har man inte tillräckligt på fötterna för att peka ut honom som gärningsmannen och kan inte förklara hur mordet skulle ha gått till.
– Argument som lyfts fram för att han skulle vara skyldig går ju till exempel ut på att Skandiamannnen kände en person som var vapensamlare, och att han därigenom skulle kunna ha fått tillgång till vapen. Han hade visserligen själv varit pistolskytt i sin ungdom, men det finns ingenting som tyder på att han fortsatte med den hobbyn eller på annat sätt intresserade sig för vapen under senare år. Vidare har man åberopat att han tyckte illa om Palme, vilket han säkert gjorde, han var själv moderat och umgicks med officerare och andra i en miljö där man ogillade den svenske statsministern. Men det gjorde ju väldigt många. Det är förstås inte osannolikt att någon i sådana cirklar skulle vara gärningsmannen. Men man kan ju inte använda det spridda Palmehatet i borgerliga kretsar som argument mot en enskild individ om det inte finns ett väldigt stort bevismaterial runtomkring, säger Gunnar Wall.
Dessutom är det oklart om mordet skulle ha varit planerat eller om det skedde av en slump.
– Man måste fråga sig, om han nu skulle ha varit Palmes mördare, hur skulle det ha gått till? Nu framställer Filter det som att mordet skedde mer eller mindre genom att Skandiamannen såg Palme och gick fram och sköt honom på impuls, och så lyckas han att komma undan med det. Men gick han alltid omkring med en revolver i alla lägen? Eller skulle han ha vetat om att Palme skulle gå förbi där just då? Då återstår det att försöka leda i bevis på vilket sätt han skulle kunna ha känt till det. Det är väldigt många frågor och mycket osäkerhet runt det hela, och då tycker jag att det saknas skäl att hänga ut en person och hävda att han är mördaren. Det här ska inte tolkas som att jag är övertygad om att han skulle vara oskyldig. Men det behövs bättre bevisning för att dra den slutsats som Filter gör, säger Gunnar Wall.
Ytterligare ett argument som används för att framställa Skandiamannen som en suspekt person är det faktum att han som vittne lämnade felaktiga och överdrivna uppgifter till polisen.
– Han har ju framför allt beskrivit sina insatser på ett väldigt storslaget sätt. Att han skulle ha deltagit i livräddningsarbetet, att han skulle ha talat med Lisbeth och att han skulle ha informerat polisen om mördarens flyktväg. Det är högst tveksamt om han gjort något av detta och direkt osannolikt att han skulle ha gjort alltihop. Och då kan man ju fråga sig varför han kommer med osanningar. Men erfarenhetsmässigt vet man att det inte är ovanligt att människor bättrar på sina egna uppgifter om vad de varit med om och anpassar dem efter vad de tycker att de borde ha gjort. Och en del människor gör det i större utsträckning än andra. Jag tycker inte att larmklockorna ringer så väldigt starkt i det här fallet, bara för att han bättrade på sin historia för polisen, säger Gunnar Wall.
Vad har du tidigare tänkt om Skandiamannen under din forskning om Palmemordet?
– Jag har grubblat över honom. Jag har träffat honom en gång för många år sedan. Och jag har inte varit riktigt säker på hur jag skulle uppfatta honom, men mest har jag lutat åt att han kanske helt enkelt var en person som har velat framställa sig som mer betydelsefull än vad han hade täckning för. Plus kanske att han var en person som var överdrivet rädd för att bli utpekad för mordet, vilket skulle kunna förklara en del av hans beteende. Jag har inte kunnat utesluta att han var inblandad, men har inte sett tillräckligt starka uppgifter för att få mig att tro att han var det, säger Gunnar Wall.
Det är inte heller första gången som media, eller för den delen polisen, pekar ut en person som man säger sig vara bergsäker på är mördaren. Men som vid en närmare utredning inte går att binda vid mordet.
– Det här är tycker jag allt för mycket en i raden av sannolika gärningsmän som har dykt upp under årens lopp, där man har lyft fram några få indicier och bortsett från andra indicier och framställt det som att man har lösningen. Det började med 33-åringen, och gick över till PKK och fortsatte med Christer Pettersson och så vidare. Om vi som försöker följa utredningen utsätts för detta alltför ofta är det lätt att vi blir cyniska, säger Gunnar Wall.
Vad kommer hända nu, och vad betyder det att den misstänkte är död?
– Utredarna arbetar med det här spåret, men också med annat, har jag förstått, säger Gunnar Wall och fortsätter:
– Det är så klart svårare att utreda Skandiamannen eftersom han är död och inte kan bli förhörd. Och man kan heller inte väcka åtal även om misstankarna skulle vara starka nog. Men om utredarna med övertygelse skulle komma fram till att det är han som är gärningsmannen och att fallet därmed är löst, så måste de ju offentligt argumentera för hur de har kommit fram till det. På samma sätt kan man tycka att om utredarna kommer fram till att det här inte håller, så tycker jag att de rimligtvis måste gå ut med det också. När anklagelser av den här digniteten har fått en sån spridning så kan man inte lämna det utan en kommentar.
Per Leander
Artikeln också publicerad i internationalen.se
