“De rika länderna tränger sig före i kön när vaccin mot covid-19 ska fördelas”, skrev jag i eFOLKET 17 januari.
Några dagar senare var det dags för kungen att smita förbi kön. Ska kungen behöva stå i vaccinationskön som “alla andra”?, skrev jag raljerande 23 januari.
Nu kan vi dagligen ta del av rapporter som visar att det finns många gräddfiler till de eftertraktade vaccindropparna.
Det är som i krogkön – “kändisarna” får smita förbi kön.
I Halmstad har ett tiotal kommunala chefer låtit sig vaccineras trots att 3 500 personer som har patientkontakt i äldrevården väntar på sin första spruta.
På flera äldreboenden i Eskilstuna, både kommunala och privata, har enhetschefer sett till att de själva och deras familjemedlemmar smitit förbi kön.
I Mörbylånga har administratörer och övrig personal som inte är prioriterad lyckats smita före i kön.
I Kiruna har enhetschefer vaccinerats före vårdpersonal. Fackförbundet Kommunal rasar. “Det är droppen”, säger Irene Eriksson, skyddsombud på hemtjänsten i Kiruna.
På länssjukhuset i Kalmar har flera avdelningschefer vaccinerats innan de som har patientkontakt fått chansen, skriver Dagens Vimmerby.
På sjukhusen i Vänersborg och Uddevalla går tio chefer i ledningen före i vaccinkön, enligt ledningens eget beslut.
Jag misstänker att det vi ser nu bara är toppen på isberget och att det kommer många fler exempel på chefspersoner i höga ställningar som tränger sig före – både inom det offentliga och inom det privata.
Allt enligt principen: “Har det varit orättvist tidigare ska det vara orättvist i fortsättningen, annars är det inte rättvist”.
Trots alla vackra tal om att de äldre ska prioriteras liksom de som arbetar inom sjukvård och omsorg så finns det folk i uppsatta positioner som tar sig rätten att smita förbi kön.
Trots alla vackra ord om solidaritet och alla människors lika värde, är det vissa som anser sig ha högre människovärde än andra och därmed tar sig rätten, eller till och med får rätten, som kungen, att smita före i kön.
De rika länderna har “första tjing” till vaccinet och tar för sig i sådan omfattning att de fattiga länderna i stort sett blir utan.
Även inom de rika länderna har vi de som har “första tjing” och tränger sig före i stället för att vänta på sin tur som “alla andra”.
Ungefär som det fungerar inom övriga områden i ojämlika samhällen där klyftorna ökar mellan de som har och de som inte har.
Rolf Waltersson
