Uppdrag Granskning satte ljuset på en konsekvens av att skolan styrs av marknadsmekanismer och konkurrens mellan skolor. Genom att sätta högre betyg än vad elevernas kunskaper motiverar lockas fler elever till skolorna och då ökar utrymmet för de privata skolföretagen att göra vinst. Men konsekvenserna av skolan som marknad visar sig på flera olika sätt.
Långt in på 1990-talet var den svenska grundskolan en av de mest likvärdiga i hela världen. Eleverna hade mycket goda resultat i de internationella jämförande studierna och det var överlag relativt små skillnader mellan elever och och mellan skolor.
Skolorna var oftast blandade med elever från olika social bakgrund, vilket var avgjort gynnsamt för den samlade kunskapsutvecklingen bland eleverna i landet. Enhetsskolans införande på 1960-talet var förstås avgörande för denna positiva utveckling.
Men sedan slutet på 1990-talet har kvaliteten i skolan och elevernas kunskaper försämrats stadigt och kraftigt. Pisa-undersökningarna visar att svenska elever kunskapsmässigt numera ligger i botten bland samtliga OECD-länder. Skillnaderna mellan elever och skolor har ökat dramatiskt i Sverige.
En viktig anledning till detta ras i skolors kvalitet och kunskap bland de svenska eleverna är den modell med marknadsstyrning, konkurrens och vinstsyftande företag som av Bildtregeringen infördes i skolsystemet i början på 1990-talet.
I systemets inneboende logik med det fria skolvalet, den individuella skolpengen och skolföretag på vinstjakt med närmast fri etableringsrätt, har det inneburit ökad segregation genom att vissa elevkategorier i större utsträckning går på vissa skolor och andra elevgrupper på andra.
Elever med högutbildade föräldrar, mycket stöd hemifrån och höga betyg samlas på vissa skolor medan elever med lågutbildade föräldrar, sämre stöd hemifrån och låga betyg samlas på andra. Men även den ökade bostadssegregationen har haft stor betydelse för skolsegregationen.
Skolsystemet innebär att elever och föräldrar har blivit ”kunder” på en marknad där skolor konkurrerar om eleverna. De vinstsyftande skolorna är mycket skickliga på att få de mest ”lönsamma” eleverna till sina skolor. Då kan de ha lägre lärartäthet och färre examinerade lärare.
Minskade lönekostnader är den största källan varur vinsten härrör men den uppkommer även genom att driva skolor med undermålig kvalitet, framför allt är detta tydligt på yrkesgymnasier.
Förra året gjorde de sju största skolkoncernerna en rekordstor vinst och flera har nu börsintroducerats.
I dessa skolor är också betygsinflation vanligt förekommande, det vill säga att elever får högre betyg än vad deras reella kunskaper motiverar. Skolor som sätter höga betyg drar till sig fler elever vilket även det ökar utrymmet för att göra vinst.
Dagens skolsystem har också lämnat fältet öppet för helt oseriösa lyckosökare, vilket flera skolkonkurser vittnar om då skolor tömts på tillgångar innan konkursen och eleverna lämnats på bar backe.
Med föräldrarna i en roll som ”kunder” på en skolmarknad innebär det ett rejält maktmedel för att påverka skolan och lärarna i en för dem och deras barn önskvärd riktning med det underliggande hotet om att man annars tar skolpengen med sig till en annan skola. Inte heller de kommunala skolorna kommer undan logiken i denna marknadsmodell. Därför satsar de flesta skolor ansenliga resurser på marknadsföring och ”lockprodukter” för att vinna elever till sina skolor.
Att lärarnas administrativa bördor har ökat kraftigt efter hand måste också till stor del förstås i ljuset av marknadsmodellen i skolsystemet. De fallande skolresultaten möttes med ökad kontroll uppifrån med omfattande krav på skolpersonalen om dokumentation av olika slag, i enlighet med logiken i styrmodellen New Public Management.
Tills nyligen var Sverige och Chile de enda länderna i världen som tillät skolföretag att plocka ut vinst ur den skattefinansierade skolverksamheten. Chile har nu avvecklat detta system och Sverige står nu ensamt kvar med detta system.
Om några veckor presenterar regeringen sin utredning om hur vinster i välfärden ska kunna begränsas. Då får vi se vilka konsekvenserna kommer att bli för skolföretagen och andra vinstdrivande aktörer inom välfärden.
Tommy Jansson
